Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2021. Som grund har använts flera gamla ämbetsbevis.
Matts Wilhelm föddes 31.12.1861 som oäkta son till Kajsa Greta Mannfolk (född i Närpes 1833, död i staden år 1909) och han tog i ett senare skede styvfaderns släktnamn Martens.
Kajsa Greta, som kallades Katharina hade också oäkta dottern Maria Matilda, född 1858 och hon gifte sig år 1878 med sjömannen Gustaf Grönlund, men de fick inga barn. Efter Gustafs död år 1880 gifte sig Maria Mathilda för andra gången år 1881 med sjömannen och sadelmakaren, änklingen Carl Johan Klemets, senare Brännlund (1840-1887) från Dagsmark och de flyttade dit tillbaka år 1884. Efter Carl Johans död 1887, flyttade änkan Maria Brännlund till Vasa. Carl Johan Klemets var för övrigt bror till Josef Henrik, som bytte namn till Österholm, förfadern till urmakarna Österholm i staden.
År 1862 gifte sig Katharina Mannfolk med änklingen, fiskaren Matts Martens. Matts var född år 1811 i Närpes och i sitt första äktenskapet hade han varit gift med Kristina Johansdotter (1800-1860). År 1831 flyttade Matts och Kristina Martens till Kristinestad, där de köpte gården på tomt nr 196 i det fjärde kvarteret, som då låg längs norra sidan av Brunströmsgatan, mellan Strandgatan och Östra Långgatan.
Matts och Kristina fick barnen:
-Johanna Kristina (född i Närpes 1830-1844).
-Johan Wilhelm (1832-1833).
-Matts Edvard (1835-1838).
-Maria Matilda (1837-1848).
-Petter August (1839-1844).
-Johan Bernhard (1842-död ogift 1865).
Efter Kristinas död år 1860 gifte alltså änklingen Matts Martens om sig år 1862 med ogifta 2-barnsmor Kajsa Greta Mannfolk. Hon som kallades Katharina flyttade då med sina två barn till gården i Norrstan, invid Brunströmsgatan.
Fiskaren Matts och Katharina Martens fick tillsammans barnen:
-Wendla Wilhelmina (född 1863, flyttade till Helsingfors år 1898, ogift).
-Hulda Emilia, som var född 1865, gift med maskinisten Charles Rudolf Eklund (f.1864) flyttade till Åbo år 1888, och därifrån till Säkylä 1904 tillsammans med söner Charles och Volmar.
-Tekla Katharina (1868-1869)
-Johan Albert (1870-död ogift 1889)
Fiskare Matts Martens dog i september 1871 och änkan Katharina fick ännu oäkta sonen Artur Emil (född år 1875, flyttade till Vasa 1896 och blev handlande där).
Wilhelm Martens som var född 1861 gifte sig med Hulda Henriksson (1862-1929). Hulda var dotter till Sofie Henrikson (1834-1914).
Wilhelm och Hulda fick flera barn:
-Vera Irene Sofia (1888-1947)
-Ossian Wilhelm (1890-1950) gift med Rut Olin (1890-1988), som var dotter till handlanden J. W. Olin.
-Vivi Hulda (1892-1968)
-Kurt Mathias (1897-1953)
-Åke (1900-1965).
Wilhelm Martens började som nittonåring arbeta som kontorist på Carlströms importaffär. Hans eventuella andel i de Axelinska bedrägerierna blev inte klarlagda men mellan raderna kan man ana att han nog hade någonting med affären att göra. Enbart självmordet tyder på det och att han bad om ursäkt för det skedda är också ett erkännande.
Nekrolog i Syd-Österbotten 30.8.1910:
När den Axelinska kraschen först blev bekant anade väl ingen i detta samhälle, att den skulle få så vittgående och djupt sorgliga följder som de senaste dagarnas tragiska händelser visat. Senaste fredag krävde den sitt första och största offer, ett par dagar senare det andra.
Kontoristen Matts Wilhelm Martens, sedan 30 år tillbaka anställd i firman Carlströms tjänst och under många år prokuristen Emil Axelins närmaste man i firmans importaffär i Kristinestad, tog det slag som genom herr Axelins bedrägerier drabbade affären särdeles djupt. Ända sedan herr Axelins häktning har Wilhelm Martens varit ytterst nedstämd och betryckt. Då nya oegentligheter i affärens förvaltning vid undersökningens gång alltjämt kommit i dagen har detta ytterligare nedstämt hans sinne.
Klockan halv elva på förmiddagen senaste söndag lämnade herr Martens sitt hem på Strandgatan 55 för att som han sade ”hämta frisk luft”. Personer som för tillfället rörde sig ute i staden hade bland annat vid 11-tiden sett honom gå med skyndsamma steg längs Strandgatan söderut och antagit att han var ute i något uppdrag.
För en annan person, som sett Martens på den så kallade Skatavägen söder om staden hade han uppgett ungefär detsamma. Då emellertid ungefär tre timmar förflutit sedan Martens lämnat hemmet, började man här ana onåd samt gissa att allt inte stod rätt till, varför hans närmaste anhöriga gick ut för att söka honom.
Då dessa efterspaningar inte ledde till något resultat, utan Martens fortfarande var försvunnen från hemmet, uppbådades ytterligare manskap, som noggrant undersökte de ställen, dit den försvunne möjligtvis kunde ha gått. Sålunda utforskades trakterna söder om staden så gott det gick. Allt sökande var dock fåfängt. Ännu klockan halv 8 på kvällen var Martens försvunnen.
Nu alarmerades stadens frivilliga brandkår, som med lyktor och marschaller tågade ut. Vid vägen till Alesundet formerades av manskapet led, och denna undersökte under aftonens lopp ytterst noggrant söder om Alesundsvägen belägna skogar och ängar. Då mörkret allt mer föll på tvingades man avsluta skallgången som inte hade lett till önskat resultat och för denna gång upphöra med sökandet.
Tidigt i går morse uppbådades genom polisens försorg nytt manskap, som räknades till 200 – 300 personer, och nu riktades ansträngningarna närmast på trakterna omkring Björnösund, där såväl land som vatten undersöktes.
Slutligen påträffades här på en utskjutande udde den försvunnes mössa och käpp och kort därefter hans lik liggande på ungefär en meters vattendjup och blott på några 10-tals meters avstånd från land.
Den avlidnes rockfickor var fullstoppade med stenar. Hur själva händelsen hade gått till är svårt att uppge, men antagligen hade den avlidne vadat ut från stranden och sedan tagit sig avdaga genom dränkning. Den dödes klocka hade stannat några minuter över 12, varför det är antagligt att den sorgliga händelsen inträffat middagstiden på söndagen.
I den på stranden funna mössan anträffades ett brev, adresserat till den avlidnes maka och innehållande en avskedshälsning till hans närmaste anhöriga, som han i brevet tillika ber om förlåtelse och tillgift för den sorg som han kommer att åsamka dem.
Med motorbåten ”Tärnan” fördes liket sedan till den avlidnes hem i staden.
Den sorgliga händelsen har såsom ovan angetts, förorsakats uteslutande av sorg över de motgångar som genom den Axelinska kraschen träffat den affär, där Martens var anställd, och av Alfred Carlströms oväntade bortgång.
De senaste dagarnas händelser har på det djupaste upprört stadens invånare och stämningen är i anledning härav ytterst tryckt. Händelser som dessa torde aldrig tidigare ha inträffat i denna stad. Intet under därför att staden för närvarande är försänkt i djup sorg.
Handlanden Matts Wilhelm Martens var född i Kristinestad den 31 december 1861 och ägnade sig redan tidigt åt affärsmannabanan. Den 23 augusti 1910 var det jämt 30 år sedan han inträdde i firman Carlströms tjänst. Plikttrogen och arbetsam som han var, vann han här såväl sina förmäns som kamraters förtroende och aktning. Hans enkla och flärdfria väsen skaffade honom många vänner och vidsträckta sympatier.
Trots att den avlidne hörde till de stilla i ”landena”, som gör litet väsen av sig men i dess ställe ihärdigt och samvetsgrant sköter det kall, som blivit dem ombetrott, har hans förtjänster dock uppskattats av alla.
I en del allmänna och kommunala uppdrag har den avlidne även blivit anlitad. Han har sålunda flera gånger varit medlem av förstärkta stadsfullmäktige för behandling av staden berörande viktigare frågor. Under många år har han tillhört styrelsen för Kristinestads evangelisk lutherska bönehusförening, andra smärre uppdrag att förtiga.
Den avlidne sörjes närmast av efterlämnad maka, född Henriksson och fem barn.