Tidningsartiklar om järnvägsbygget

Syd-Österbotten 23.10.1909:

Sydösterbottniska banan.

Arbetet vidtar antagligen 1 november. — Mellan 600 och 700 arbetare jämte hästar och nödiga arbetsredskap redan anlända till Östermyra.

Under förloppet av denna vecka har med nästan vart och ett av de ordinarie tågen norrifrån till Östermyra anlänt ett stort antal järnvägsarbetare för Östermyra -Kristinestads — Kaskö banbyggnad. Så ankom i torsdags på aftonen till orten inte mindre än i det närmaste 300 man. Totalt har hittills ungefär 600 – 700 arbetare anlänt. De flesta har dock fortsatt resan till Kurikka, Ilmola och andra orter vid den blivande järnvägslinjen. I Östermyra uppehåller sig för närvarande omkring 250 man av de nyligen anlända järnvägsarbetarna, men då de gifta av dessa medför både hustrur och barn belöper sig antalet invandrare till omkring 300 – 600 personer. I går på aftonen väntades ett extra godståg anlända till orten medförande hästar och diverse arbetsredskap. Arbetet vid banbyggnaderna antas med bestämdhet komma att påbörjas den 1 instundande november. Första likviden åt de nyanlända arbetarna har utlovats den 8 november.

I anledning av den stora arbetarinvasionen har Östermyra bryggeri på guvernörens i länet befallning stängts på två veckor, räknat från den 10 dennes. Extra länsmannen på orten har i Wasa anhållit om förstärkning av polisstyrkan med två konstaplar.

Förutom de till Östermyra ankomna järnvägsarbetarna har med tåg betydande arbetsstyrkor kommit till Vasa och Laihia. Dessa fortsätter antingen med häst eller med ångbåt de närmaste dagarna resan till Kristinestad och Kaskö.

Syd-Österbotten 26.10.1909:

Ångaren Fredrik Wilhelm medförde på sin senaste resa från Vasa ett antal järnvägsarbetare, uppgående med hustrur och barn till vidpass ett 80-tal. De flesta steg i land i Kaskö och till Kristinestad medföljde blott par tiotal. Med ångaren Norden anlände i dag till orten ett parti fordon och andra körredskap för järnvägsbygget.

Syd-Österbotten 6.11.1909:

Stadsfullmäktige härstädes sammanträdde senaste onsdag för att fatta beslut i anledning av en inkommen skrivelse med anhållan om rätt att utan föregående expropriation för järnvägsbyggnaderna få använda nödigt jordområde samt att från stadens mark få anskaffa grus, sten och annat byggnadsmaterial av dylikt slag. På beredningsutskottets förslag godkände fullmäktige den gjorda anhållan, samt uppdrog åt drätselkammaren att eventuellt vidta andra i samband härmed stående åtgärder.

Sedan torsdagen är några arbetare på Östra sidan i staden sysselsatta med uppförande av en smedja och arbetsskjul för järnvägens behov. Så fort ingenjör Sourander, som i staden kommer att leda arbetena, i nästa vecka återvänder från huvudstaden kommer samtliga hit anlända arbetare att sysselsättas.

Syd-Österbotten 16.11.1909:

Arbetena bedrivs denna vecka med en arbetsstyrka av i det närmaste 20 man. Den nya järnvägslinjen mellan staden och Tjöck höggs upp redan i slutet av förra veckan. Redan inom de närmaste dagarna torde arbetet komma att upptas i större utsträckning.

Syd-Österbotten 13.11.1909:

-Svenska ångaren Ellen medförde till staden i torsdags från Aalborg i Danmark 1,000 fat cement för järnvägsbyggnaderna härstädes.

-Guvernören i länet har med anledning av järnvägsarbetenas vidtagande i enlighet med Överstyrelsens för väg- och vattenbyggnaderna förslag funnit skäl att för ordningens upprätthållande bland järnvägsarbetarna tillsätta tre poliskonstaplar, av vilka en stationeras i närheten av Östermyra station, en i Kauhajoki socken och en i Perälä by i Östermark socken. Tjänsterna lediganslås genom annons i dagens blad att på Vasa landskansli ansökas inom tre veckor räknat från den 6 november.

-Distriktsingenjören Sourander anlände i går till staden och arbetena torde komma att vidtas någon av de närmaste dagarna.

Syd-Österbotten 23.11.1909:

Vid banbyggnadsarbetet i staden är för närvarande cirka 60 man sysselsatta, sedan i går ungefär 30 nya arbetare antagits i tjänst. Totalt finnas det i staden och dess omnejd ungefär 200 arbetare, som tidigare deltagit i Kemi— Rovaniemi banans byggande. I slutet av senaste vecka påbörjades på ett par ställen mellan Mörtmark och Kristinestad utgrävningen av nödiga skärningar på den blivande banan. Uppförande av smedjor och redskapsskjul samt dikning längs banlinjen verkställs även. Efter hand och då en del förarbeten, som ännu återstår, hunnit slutföras kommer arbetet att upptas i större utsträckning och skall då tillfälle till arbetsförtjänst lämnas även ortsbor.

I motsats till vad som tidigare har uppgetts kommer en del förberedande arbeten på Kaskö bandel att vidtas efter par tre veckor, trots att det egentliga byggandet här uppskjutits till fram på våren. Detta kommer dock inte på något sätt att inverka på denna bandels färdigblivande, ty som bekant har man för avsikt att samtidigt öppna hela den nya järnvägen för trafik och inte någon del därav före en annan.

Enligt i dag på förmiddagen till oss ingångna meddelanden från Östermyra kommer därstädes från och med i morgon arbetet att bedrivas i större utsträckning än hittills, i det att då sandsläpning i stor skala vidtas. Sanden forslas i järnvägsvagnar från Alavo sandbruk och kommer närmast att användas för utfyllning av platsen vid den nya järnvägslinjens utgångspunkt från stambanan. I samma syfte har sprängningsarbeten redan i flera veckor pågått. Smedjor och arbetsskjul är redan uppförda och färdiga att upplåtas för sitt ändamål. Ortens järnvägsarbetare hade ett möte i går kväll, men vad som därvid förehades är oss ej bekant. Förmodligen hade mötet sammankallats i syfte att på något sätt påskynda arbetena för att tillfälle till arbetsförtjänst skulle lämnas en större arbetsstyrka än den som hittills tagits i anspråk vid järnvägsbygget.

Syd-Österbotten 27.11.1909:

Medellön och arbetsstyrka.

Från distriktsingenjören vid järnvägsbyggnaden mellan Seinäjoki samt Kristinestad och Kaskö har till överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna ingått anmälan om medellönen och arbetsstyrkans storlek vid ifrågavarande järnvägsbyggnad för tiden 1 — 15 november. Vid dagsverkslikviden har medellönen under nämnda tid utgjort 2,91 mark för mansdagsverke och 5,20 mark för hästdagsverke samt vid betingslikvid 2,90 mk för mansdagsverke och 5,22 mk för hästdagsverke. Arbetsstyrkan, som den 1 november utgjorde endast 16 man, har på två veckor alltmera ökats och uppgick den 15 november till 339 man.

Kostnaderna enligt uträkning vid kejsardömets järnvägar 16,7 miljoner mark. Hemställan av överstyrelsen för väg-och vattenbyggnaderna. Senaten har i en skrivelse av den 2 oktober 1909 meddelat, att hans Kejserliga Majestät anbefallt byggandet av en järnväg från Seinäjoki station till Kristinestad och Kaskö städer för en beräknad kostnad av 15,2 miljoner mk och ett bispår från Kaskö station till en hamnplats vid Koberget för 62,000 mk. Som villkor har här fastställts, att skenvikten för banan skall utgöra 30 kg per löpmeter, ävensom att fria profilen skall vara den som används vid kejsardömets järnvägar. På därom gjord ansökan har överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna numera till senaten insänt uppgift över de tillskottsanslag, som härav orsakas för arbetenas utförande.

På banbyggnadens byrå har uträknats de tillskottskostnader, som krävs på grund av förenämnda bestämningars genomförande och dessa utgör sammanlagt 1,3 miljoner mk. Inberäknat hamnspåret från Kaskö station till Koberget samt ombyggnaden av Uleåborgska banan närmast Seinäjoki station, kommer kostnaderna att stiga för hela banbyggnaden, utförd enligt de nya bestämningarna, till totalt 16,7 miljoner mk, mot tidigare beräknade 13,5 miljoner. Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna har till senaten insänt det nya kostnadsförslaget i och för stadfästelse.

Syd-Österbotten 4.12.1909:

De arbetslösa järnvägsarbetarna.

Med anledning av att arbetare, som inte kunnat erhålla arbete vid den nyligen påbörjade Seinäjoki— Kristinestads— Kaskö banan hos guvernören i länet anhållit om sådan tjänsteåtgärd att åt dem av arbetarna som inte kunnat tas i arbete vid järnvägsbyggandet, måtte utdelas något tillfälligt understöd såsom penningförskott eller att med arbete måtte så snart som möjligt vidtas i större utsträckning, så att de nödställda kunde med första få arbete, har guvernören gjort hemställan i saken hos överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna, som i skrivelse till guvernören av den 25 november meddelar:

-Emedan nämnda arbetare till största delen kommit från Kemi— Rovaniemi banbyggnad, där de ända till slutet av oktober månad haft god förtjänst så borde deras ställning inte vara så dålig. Också om det faktiskt vore så, anser överstyrelsen sig inte kunna på något sätt understöda arbetarna, då arbetet inte kan börja i större omfång förrän senare på våren. Allra minst ser sig överstyrelsen kunna föreslå penningförskott, eftersom inget anslag för dylika ändamål finns upptaget i kostnadsförslaget. Dessutom anser överstyrelsen dylika understöd inte vara lämpliga, att de mera skada än gagna arbetarna, emedan arbetarna på detta sätt vänjas vid ett håglöst levnadssätt dag för dag och väntar på understöd av staten.

Säkerhetsåtgärder.

För ordningens upprätthållande bland arbetarna vid Seinäjoki—Kristinestads-Kaskö järnvägsbyggnad har guvernören den 30 november bland 36 sökande utnämnt 3 personer att vara poliskonstaplar.

Arbetena invid Östermyra.

Från Östermyra telefonerades till oss i går kväll: Banbyggnadsarbetena pågår i Östermyra med ökad arbetsstyrka. Denna vecka är här cirka 100 arbetare sysselsatta. Sandforslingen från Alavo till den blivande järnvägens utgångspunkt från stambanan bedrivs med tre tåg dagligen, varje om 16 vagnar. Med anledning av den nya järnvägen, kommer Uleåborgsbanans spår något att förflyttas för vinnande av större utrymme på stationsområdet. En av överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna tillsatt värderingsnämnd, till vilken bland annat hör jordbrukare Malmberg från Ilmola och ingenjör Sjöstedt från Östermyra, har nyligen sammanträtt. Nämnden har där värderat bagaren Nygrens gård, som kommer att tas i anspråk för den nya järnvägen, till 28,500 mark.

Syd-Österbotten 31.12.1909:

På grund av det ringa antalet arbetare — ett 60-tal — som för närvarande sysselsätts vid järnvägsbygget emellan staden och Tjöck, kan man inte fordra att detta skulle skrida framåt med någon vidare fart. Dock är i alla händelser något uträttat, eftersom banvallen redan på ett par ställen kan skönjas och man kan med ögat följa linjen till en längd av vid pass 1,25 kilometer. Sprängning av sten pågår på två ställen och likaså arbete med skärningar, utfallsdiken, uthuggning m.m. Fasta berg torde på denna del av linjen bli ganska få, en sak som ju betydligt underlättar anläggningen.

Syd-Österbotten 22.1.1910:

Senaten har avslagit särskilda arbetslösas anhållan att antingen omedelbart erhålla arbete vid byggnadsarbetet på Seinäjoki-Kristinestad-Kaskö banan eller också erhålla hjälp i form av lån eller tillfälliga understöd.

Syd-Österbotten 29.1.1910:

I medlet av januari 1910 var vid Östermyra-Kristinestad-Kaskö banbyggnad med arbete sysselsatta inalles 1 086 arbetare och 793 hästar.

Syd-Österbotten 1.2.1910:

Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna hade av Forststyrelsen anhållit om ett parti om 25 000 stockar för att användas på järnvägsbygget. Dessa kunde dock avstå endast 14 000 stockar ur de angränsande kronoskogarna. Stockarna skulle användas för sleepers och för uppförande av byggnader.

Syd-Österbotten 15.2.1910:

Finsk folkskola i Kaskö för järnvägsarbetarna. Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna har beslutat att i Kaskö inrätta en finsk folkskola för järnvägsarbetarna. Skolan kommer att vara i verksamhet i 7 månader i året i Kaskö och dessutom 4 månader i Närpes.

Överstyrelsen har också utsett flera järnvägsläkare. Ilmola, Kurikka, Kauhajoki, Närpes, Östermark, Kaskö får egna läkare och till läkare i Kristinestads utsågs Ernst Wendelin.

Syd-Österbotten 22.2.1910:

Marknad i Finby. Då kassören för järnvägsbygget i lördags på Michels hemman i Finby verkställde likvid med banbyggnadens arbetare i Finby och Näsby, hade till platsen anlänt även en mängd handlande i olika branscher. Talrikast förekom matvaror och kläder. Då även köpare i massa hade infunnit sig hade de utbjudna artiklarna god åtgång. Intressant blir det att se om ”marknaden” kommer att upprepas varje gång som likvid i framtiden sker med ortens järnvägsarbetare.

Syd-Österbotten 26.3.1910:

Sydösterbottniska banbyggnaden.

Enligt det av senaten uppgjorda budgetförslaget för kommunikationsfonden under 1911 kommer under innevarande år bansträckan från Seinäjoki till Perälä förgreningsstation att i huvudsak bli terrasserad samt där befintliga trummor och broar uppmurade, varefter under vårvintern år 1911 nödig underballast utsläpas samt på sträckan befintliga större broar monteras.

Under sommarens förlopp skulle sedermera spåret utspikas på ifrågavarande sträcka, varjämte erfoderligt grus borde med lokomotiv utsläpas för spårets understoppning och justering till trafikabelt stick. Samtidigt med dessa arbeten uppförs nödiga boningshus och för trafiken erforderliga byggnader, vattentag m.m., så att provisorisk trafik på hösten samma år kan vidtas på bandelen ända till Perälä.

På bansträckningarna Perälä -Kristinestad och Perälä-Kaskö görs under år 1911 samtliga terrasseringsarbeten och bromurningar färdiga och husbyggnader upptimras även delvis, så att dessa bandelar under år 1912 kunde fås i trafikabelt stick.

I expropriationslösen för nämnda bana kommer år 1911 att utbetalas 1,700,000 mark: skenor och sleepers erfordras för c:a 1,300,000 mark, och borde av statsjärnvägarna beställas rörlig materiel för ca 1,000,000 mark, varför till direkta upphandlingar och utbetalningar erfordras sammanlagt omkring 4,000,000 mark. För arbetets utförande erfordras åter minst 2,000,000 mark, varför hela anslaget för ifrågavarande banbyggnad under år 1911 kommer att uppgå till 6,000.000 mark.

Syd-Österbotten 12.4.1910:

Stationerna.

Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna har i skrivelse till senaten föreslagit att följande stationer och hållpunkter måtte inrättas på Seinäjoki — Kristinestadsbanan. — Siffrorna inom parentes anger avståndet i kilometer från Seinäjoki.

Tuomikylä haltpunkt (10,47)

Ilmajoki V k1ass station (16,51)

Koskenkorva V klass station (24,53)

Kurikka IV klass station (34,10)

Mieto haltpunkt (39,20)

Luohiluoma V klass station (45,50)

Kauhajoki V klass station (54,81)

Kainasto V klass station (64,76)

Äystö haltpunkt (70,44)

Teuva V klass station (79,49)

Perälä IV klass station (96,19)

Mörtmark V klass. station (87,52)

Tjöck haltpunkt (106,05)

Kristinestad III klass station (111,66).

 

På Kasköbanan, som utgår från Perälä station, föreslår överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna följande stationer och hållpunkter. — Siffrorna inom parentes anger avståndet i kilometer från Perälä station.

Karlå haltpunkt (5,51)

Närpes V klass station (l3,09)

Kaskö III klass station (24,98).

 

Syd-Österbotten 7.6.1910:

Vid bandelen mellan Kristinestad och Mörtmark var under tiden 15 maj – 1 juni totalt 177 arbetare sysselsatta, varav 150 fotkarlar och 27 hästkarlar. I arbetslöner utbetaldes vid den 1 juni verkställd likvid inalles 10 100 mark, varav för arbeten inom stadens område 2 800 mark. Betingsarbetarna hade i medeltal en inkomst av 4 mk 27 penni per fotdagsverk, och 6 mk 68 penni för hästdagsverke samt övriga arbetare 3 mk – 5 mk 50 penni.

Syd-Österbotten 2.8.1910:

Järnvägstelegrafen mellan Seinäjoki och Kristinestad har under de senaste veckorna uppsatts och blir i fullt färdigt skick så snart apparaterna anländer. Så länge som byggnadsarbetena pågår inkopplas apparaterna på vederbörande distanskontor.

Syd-Österbotten 23.8.1910:

Vid bandelen Kristinestad – Mörtmark var under tiden 1 – 15 augusti inalles 179 arbetare sysselsatta, varav 155 fotkarlar och 24 hästkarlar. I arbetslöner utbetaltes vid i går verkställd likvid inalles 10 540 mark, varav för arbeten inom stadens område 3 330 mark. Betingsarbetarna hade i medeltal en inkomst av 4,43 mark per fotdagsverke och 8,32 för hästdagsverke.

Syd-Österbotten 17.9. 1910:

Budgetförslaget för år 1911 slutar på 7,5 miljoner mark.

Överstyrelse för väg- och vattenbyggnaderna har numera utarbetat förslag till budget för Seinäjoki-Kristinestad-Kasköbanans byggande under år 1911 och förslaget slutar på en summa om 7,5 miljoner mark. De största posterna utgörs av expropriationsersättningar åt markägarna med omkring 1,5 miljoner. Inköp av syllar, skenor och stentillbehör får göras för omkring 2 miljoner och tillverkande av rörlig material, som lok och vagnar med 1 miljon. De återstående 3 miljonerna fördelas på administrations- och arbetskostnader.

Syd-Österbotten 12.11.1910:

Byggnadsarbetena vid Seinäjoki— Kristinestad— Kaskö banan har nu framskridit så långt, att största delen av banvallen mellan Seinäjoki och Perälä stationer är så gott som färdig. Stenarbetena på samtliga broar på denna sträcka är också fullt färdiga och endast järnkonstruktionerna saknas. För närvarande är man sysselsatt med att skenspika banan mellan Seinäjoki station och Seinäjoki å, varemellan avståndet dock är blott halvannan kilometer. I vår och nästa sommar fortsattes skenspikningen ända fram till Perälä. I fall allt går efter beräkning hoppas man nämligen att nästa höst kunna öppna bansträckan Seinäjoki— Perälä för provisorisk trafik. På Seinäjoki stationsområde pågår just nu omfattande utvidgningsarbeten i och för den nya järnvägen till Kristinestad och Kaskö.

På de övriga bandelarna är arbetena inte så långt framskridna, men även här är stora sträckor av banvallen utfyllda och flera skärningar är redan fullt färdiga. Dessutom pågår på flera ställen förberedande arbeten för de nya stationerna. Så har man också på Kristinestads blivande station börjat iordningställa stationsplanen.

Syd-Österbotten 7.1.1911:

Vid bandelen Kristinestad-Mörtmark var under tiden 16 – 31 december 1910 inalles 201 arbetare sysselsatta, därav var 161 fotkarlar och 40 hästkarlar. Arbetarna hade i medeltal en dagspeng om 3,06 mark och för ett hästdagsverke betalades 5,08 mark.

Syd-Österbotten 14.2.1911:

Enligt den av överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna avgivna rapport över arbetenas fortgång på järnvägen från Seinäjoki till Kristinestad och Kaskö under senaste kvartalsperiod, har arbetena på sträckan Seinäjoki—Perälä fortskridit så långt, att banan numera är färdigt terrasserad. Trummor och broar har blivit uppmurade, dock med undantag av tre nytillkomna trummor och en underfart vid Teuva station. Efter inträffat slädföre har utsläpningen av underballast på sträckan även kunnat vidta och har arbetet fortgått med en jämförelsevis stor arbetsstyrka.

Även på bandelarna Perälä — Kaskö och Perälä— Kristinestad har terasseringsarbetena fortgått i mindre omfattning, då dessa sträckor inte är avsedda att stenläggas under år 1911. Dessutom har 20 trummor uppmurats och nödig sten till broarna har släpats fram till respektive broplats. Utom tidigare utförda husbyggnader har under senaste kvartal återstoden av byggnader på Seinäjoki— Perälästräckan blivit grundade och deras upptimring påbörjats. På Seinäjoki station har utspikats 18 växlar och spåren till dem har justerats. För banans behov har av enskilda leverantörer upphandlats 80,000 sleepers, varjämte 30.000 anskaffats från kronoskogarna.

Vid banbyggnaden ha använts 1,123 häst- och 25,597 fotdagsverken ävensom till betingsarbeten 27,646 häst- och 61,547 fotdagar. Under kvartalet har förekommit 7 olycksfall, medförande endast lindrigare kroppsskador.

Syd-Österbotten 7.3.1911:

Järnvägsbygget går med raska steg framåt, i synnerhet vad angår bandelen Seinäjoki — Perälä, som småningom börjar nalkas sin fulländning. För närvarande är man bland annat på denna sträcka sysselsatt med att utlägga broar. Bron över Östermyra å är sedan någon tid tillbaka fullt färdig. Arbetet på spännandet av Koskenkorva bro över Ilmola älv, den största på hela banan, pågår som bäst och torde vara slutfört inom kort.

Skenspikningen på bansträckan vidtar i vår och torde bandelen redan i juli månad vara i trafikabelt skick för att på hösten öppnas för provisorisk trafik. Uppförandet av stationshus och till dem hörande byggnader har sedan en längre tid tillbaka fortgått och flera av dessa byggnader är redan färdiga.

Arbetet på bandelarna Perälä — Kristinestad och Perälä — Kaskö är inte så långt framskridet, men även på dessa sträckor är redan åtskilligt utfört. Inom Kristinestads område har man sedan hösten sysslat med utfyllning av stationsplan samt diverse grävningsarbeten.

Notis i Syd-Österbotten 11.3.1911 från stadsfullmäktiges möte:

Järnvägens landsvägsövergång på Östra sidan. Förvaltningen för järnvägsbyggnaden hade hos stadsfullmäktige gjort en förfrågan, huruvida staden vore hugad att beställa ett valv till den blivande landsvägsviadukten på Östra sidan. Eftersom fullmäktige ansåg att det åligger staten att beställa valvet och bestrida kostnaderna för detta, så beslöts det att avböja förslaget.

Syd-Österbotten 29.4.1911:

Skenspikningen vidtar i maj. Strejk i Östermyra.

I ett brev från Östermyra skrivs att här går alla i spänd väntan att maj månad skall göra sitt inträde ty då skall skenspikningen på Kristinestadsbanan vidta och tågen rulla fortast möjligt, åtminstone till Koskenkorva sandgropar i Ilmola. Tre tågbesättningar är redan engagerade och ett tåg är redan sysselsatt med sandsläpning från sandgropen i Alavo och det följande skall vidta den 1 maj och det tredje den 15 maj 1911.

Hos Skånska Cementgjuteriet som på entreprenad håller på att uppföra en tunnel för persontrafik vid stationen i Östermyra, hade ett 30-tal arbetare gått i strejk för ett par veckor sedan. Lönen hade varit 3 mark per dag men så krävdes det en ökning till 3,50. Just när arbetsgivaren var färdig att godkänna kravet, så höjdes kravet till 4 mark per dag. Då det var omöjligt för arbetsgivaren att betala så mycket, så låg arbetet nere i en och en halv vecka. Nu har dock arbetet återupptagits för någon dag sedan med en överenskommen lön om 3,20 mark per dag.

Syd-Österbotten 13.5.1911:

Skenspikningen på järnvägsbanan vidtog den 10 maj från Seinäjoki station och går raskt framåt, så att man i går hunnit 2 km från stationen till Kivioja hemman. Med detta arbete är 150 man sysselsatta. Sleepersbärarna hade till en början en avlöning av 8 penni per sleeper och skenbärarna 30 penni per skena. Dessa var missnöjda med lönen och hotade att gå i strejk om de inte fick 10 penni per sleeper och 50 penni per skena. Efter att distriktsingenjör Strömberg hade beviljat dem den önskade ökningen, fortgår arbetet sedan gårdagen som förut.

Syd-Österbotten skrev den 25.7.1911 att skenorna nu är spikade från Östermyra ända till Kauhajoki station som ligger på Marttila hemman. Då det första tåget tuffade in på stationen var uppemot 2 000 ortsbor närvarande och de bjöd järnvägsarbetarna på smörgåsar och förfriskningar. En pastor talade och den lokala apotekaren tackade arbetarna för gott uppförande och utbringade ett ”Eläköön”. Kauhajoki hornkapell spelade och folket jublade och då tåget på kvällen återvände till Seinäjoki, så följde flera ortsbor med.

Syd-Österbotten skrev 22.8.1911 att skenorna nu har spikats ända till Teuva station men att det arbetet nu kommer att ta paus eftersom en bro måste byggas först. Men stor fest var det i Teuva när det första tåget körde in på stationen. I Kristinestad hade det funnits förhoppningar att banan ända från Östermyra till staden provisoriskt kunde tas i bruk för vinterns ankomst år 1911 men det lyckas alltså inte.

På bandelen mellan staden och Mörtmark var i början av augusti totalt 322 arbetare sysselsatta, 240 fotkarlar och 82 hästkarlar. Vanliga arbetare hade en dagspeng på lite över 3 mark.

Syd-Österbotten 9.9.1911:

Skenspikningen.

Skenläggningen av Seinäjoki – Kristinestadbanan har numera fortskridit på ett avstånd av 2 – 3 km från Perälä förgreningsstation. Det torde dock räcka åtminstone till slutet av nästa vecka, innan skenspikningen slutförts ända fram till stationen, på grund av att arbetsstyrkan betydligt minskats.

På sträckan mellan Mörtmark och staden var 334 arbetare sysselsatta. Betingsarbetarna, alltså de som arbetade på ackord kunde komma upp i 4,82 mark per dag medan de vanliga arbetarna fick en dagspeng om 2,92 mark.

Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna har till senaten skickat ett förslag på budget för nästa års arbete med järnvägen. Den skall ju vara färdig att tas i bruk under år 1912 och då behövs det 4,2 miljoner mark för det arbetet.

Syd-Österbotten 19.9.1911:

Järnvägsbyggnaderna.

Arbetet på den nya vägövergången över järnvägen i Parken på Östra sidan i staden har i dagarna slutförts. Själva bron har på entreprenad uppförts av Helanderin Sementtivalimo från Helsingfors, för en summa av 36 300 mark. Bron är uppförd av armerad järnbetong.

På stationsområdet i staden är sedan någon tid under uppförande en bostadskasern av sten i 2 våningar, avsedd för den blivande stationspersonalen.

Järnvägsbron över Östermark å har i dagarna fulländats, varpå skenläggningen till Perälä station fortsätter. Avståndet mellan bron och stationen är endast någon kilometer, varför skenläggningen av denna sträcka inte torde ta många dagar i anspråk.

Syd-Österbotten skrev 3.10.1911 att järnvägen från Seinäjoki ända till förgreningsstället i Perälä nu är färdig och att det första tåget hade kört in på stationen och att en stor folkmassa hade samlats på området. Där fanns också publik från Närpes och Lappfjärd. Järnvägsarbetarna bjöds på smörgåsar och dricka och andelslagsföreståndaren höll ett högtidligt tacktal. Stämningen var entusiastisk, skrev tidningen.

Enligt vad tidningen hade erfarit så är skenspikningen avslutad för året. Området skall istället sättas i skick och trafiken kommer att kunna upptas där 15 november. Detta har bland annat andelsmejeriet i Närpes märkt. Varje år hade de gett ut smörforslingen från Närpes till Toby station på entreprenad men nu annonserade de att smöret skall ”forslas till närmaste station”. Det var ju så att smöret sommartid kunde forslas med båt till Hangö men sedan skulle det forslas med tåg.

Syd-Österbotten skrev 31.10.1911 att betongbron på Östra sidan hade provbelastats. Närvarande vid belastningen var broingenjör för väg- och vattenstyrelsen Moring och från byggarens sida Helander själv. Bron bestod provet till allas fulla belåtenhet. ”Som en bild av belastningens storlek förtjänar att omnämnas, att densamma motsvarade en last av i runt tal 6 000 personer.”

Hufvudstadsbladet 12.11.1911:

Seinäjoki— Perälä-banan.

Det har ofta och med skäl sagts om våra järnvägar, att dessa i allmänhet avlägsna sig för mycket från kusten och söker upp det inre av landets obygder. Ett exempel på denna järnvägspolitik utgör bl. a. Vasabanan, som har den konstfinurligaste sträckning man gärna kan tänka sig. Till närmare hälften av sin längd leder denna bana sålunda rakt in i det inre av landet, d. v. s. den har en dels ren ostlig, nordostlig och nordlig riktning i stället för nordvästlig, så som banans ändpunkt vid havet i Vasa, skulle förutsätta. Genom denna sträckning har hela den vidsträckta delen av landet, som ligger väster om Näsijärvi vattensystem ända till havet med städerna Kaskö och Kristinestad och som är befolkat av hundratusentals människor, kommit att ligga på sidan om järnvägen.

Detta är orsaken till, att man redan i en följd av år i trakterna norr om Björneborg arbetat på en järnväg till Kankaanpää och att man ända sedan år 1882 i Kaskö och Kristinestad har strävat efter att komma i beröring med vårt järnvägsnät. Denna senare strävan håller nu på att förverkligas, efter det lantdagen åren 1905—1906 omsider beslutit godkänna byggandet av en järnvägslinje från Östermyra till Perälä samt därifrån en förgreningsbana till Kaskö och Kristinestad.

Sedan lantdagens beslut erhållit nådig sanktion samt fullständigt byggnadsprojekt uppgjorts, kunde banbyggnadsarbetet på huvudsträckningen Östermyra—Perälä som har en längd av 88 kilometer hösten 1909 vidta. Arbetet bedrevs med sådan raskhet, att den nya linjen den 15 november 1911 kan upplåtas till provisorisk trafik. I går avreste överingenjör O. Nyberg och några andra tjänstemän vid överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna till Östermyra för att inspektera den nya banan. Nästa höst hoppas man kunna upplåta hela järnvägen, vars förgreningslinjer från Perälä till Kaskö och Kristinestad har en längd av c. 25 km. vardera, till regelbunden trafik.

På huvudsträckningen återstår ännu en del ballasteringsarbeten, m. m. Trafiken på densamma skall från den 15 november bedrivas med ett tåg om dagen i vardera riktningen. Järnvägen Östermyra— Perälä och dess förgreningslinjer löper genom landets bördigaste och bäst odlade trakter. De kan med allt skäl benämnas Finlands kornbod och lämnar betydliga mängder spannmål, hö, boskaps- och skogsprodukter, m. m. till avsalu. Av den export av havre, som går från Finland till utlandet, härstammar en stor del från Ilmola, Kurikka, Jalasjärvi, Kauhajoki, Östermark, m. fl. välmående socknar som genomlöpas av banan och som ensamt de har en befolkning av sammanlagt närmare 100,000 personer.

Däremot sakna trakterna kring den nya banan naturliga förutsättningar för uppkomsten av en industriell rörelse. Där finns nämligen inga större skogsresurser, ej heller forsrika vattendrag eller andra livsvillkor för en storindustri. Huvudändamålet med denna järnväg blir sålunda å ena sidan att tillgodose ortsbefolkningens behov av kommunikationer och understöda de förut bestående handelsförhållandena i dessa trakter samt å den andra att öppna för dem en tidsenlig och länge saknad förbindelse till havet.

Att banan i detta avseende har en betydelsefull mission att fylla, står utom allt tvivel, liksom att den skall ha en upplivande verkan på Kaskö och Kristinestads handelsförbindelser, som på senare tider till följd av orternas avskilda läge fört en något tynande tillvaro. Det är således inte mer än rätt och billigt att landet bereder dessa försummade orter möjlighet till ett mer energiskt och livligt deltagande i konkurrensen på handelsmarknaden.

Vad Seinäjoki —Perälä-banans närmare sträckning beträffar, så går densamma till omkring 25 kilometer av banans längd öster om Kyrö älv. Till Koskenkorva station invid älven leder banan längs linjens största brobyggnad med ett spann av 56 meter över Kyrö älv, som den därefter följer på dess västra sida. Terrängen är mycket jämn och banan löper i den rika och välodlade Kyröälvdalen till största delen av sin längd genom åkrar och odlade fält. En och annan höjd och skogsås skymtar på avstånd. Efter Koskenkorva följer Kurikka station i socknen med samma namn, vidare Simola, Lohiluoma, Kauhajoki, Kainasto, Teuva och Perälä stationer.

På grund av terrängens jämna beskaffenhet förekommer inga större konstarbeten eller skärningar. Men trots det är järnvägen Östermyra— Perälä — Kaskö  Kristinestad ingen billig bana. Kostnadsförslaget slutar nämligen på 16,7 miljoner mark, medan lantdagen 1905—1906 hade på grund av verkställda undersökningar budgeterat  för banbyggnaden av endast  9,7 miljoner mark. Skillnaden är sålunda betydlig och torde till en stor del föranletts av de för denna järnväg höga expropriationskostnaderna i förening med ett dyrare byggnadssystem än vad som ursprungligen var avsett.

I allmänhet har erfarenheten nämligen visat det fördelaktiga i att från början utrusta banan för en kommande ökad trafik än att endast tänka på det närmast förefintliga trafikbehovet. Den ursprungliga avsikten var att bygga banan smalspårig, men denna tanke frångicks, lyckligtvis kan man säga, av lantdagen 1905 — 1906, som härigenom visade en öppen blick för de utvecklingsmöjligheter denna järnväg verkligen äger. Distriktschef vid banbyggnaden är ingenjör A. Strömberg.

Syd-Österbotten skrev den 14.11.1911 att postgången till och från Kristinestad kommer att ändras från följande dag då den provisoriska tågtrafiken börjar mellan Perälä och Seinäjoki. I stället för att med häst föra posten till Vasa och Björneborg några dagar i veckan, så skall den nu dagligen föras och hämtas från stationen i Perälä.

Syd-Österbotten 31.1.1912:

Skenspikningen väntas slutförd i början av maj. Ordinarie trafik från 15 oktober 1912.

I dessa dagar fortsattes ballasteringen av bansträckan Perälä – Kristinestad. Så fort tjälen gått ur jorden vidtar skenspikningen av denna bandel, vilket arbete väntas vara slutfört ända fram till staden redan de första dagarna av maj.

På stadens stationsområde är för närvarande under uppförande bostadsbyggnad för stationsinspektorn, särskilda godsmagasin med mera. Bostadskasernen för stationspersonalen, som uppförs av sten i 2 våningar, bragtes redan under hösten under tak. Vidare läggs som bäst grunden till lokomotivstallet. Däremot har ritningarna till det nya stationshuset inte ännu anlänt, varför arbetena på dess uppförande inte påbörjats.

Arbetena på järnvägsbron över Tjöck å pågår som bäst. Brons längsta spann vilket mäter 30 meter i längd, torde efter ett par veckor vara färdigt. De båda kortare spannen, vardera om 12 meter, fullbordas först på vårvintern, sedan hithörande delar anlänt med tåg.

Någon provisorisk trafik på Perälä – Kristinestad – Kaskö kommer inte att anordnas. Hela banan kommer däremot att öppnas för ordinarie trafik vid vintertidtabellens trädande i kraft den 15 oktober 1912.

Syd-Österbotten 1.2.1912:

Tjöckborna och järnvägsbygget.

På grund av de senaste veckornas ymniga snöfall ör föret numera så pass gott, att sand- och grussläpningen kunnat vidtas. Ett stort antal häst- och körkarlar har därför tagits i arbete längs järnvägslinjen. Så har även skett i Tjöck.

Men här var man dock inte på långt när nöjda med den avlöning som bjöds, utgörande 2,50 mark per kubikmeter. Man fordrade minst 3 mark och då järnvägsbyggets förvaltning inte kunde gå med på det, så upphörde man med arbetet.

Men inte nog med det. Då järnvägsbyggnadens egna arbetare förklarade sig villiga att fortsätta med arbetet med taxan 2,50 mark, hotade deras hyresvärdar i Tjöck, som också hörde till de missnöjda att säga upp dem med omedelbar förflyttning och förbjöd även andra bybor att hysa dem, såvida de inte ville förena sig i de missnöjdas yrkanden på bättre betalt.

Det föga lockande perspektivet att mitt i smällkalla vintern bli utkastade på bar backe tvingade slutligen järnvägens egna arbetare att lägga ned arbetet, såvida inte kravet på bättre betalt skulle godkännas. Följden har blivit att ballasteringsarbetena I Tjöck och dess omnejd tillsvidare helt och hållet avstannat.

Enligt vad tidningen erfarit är dock järnvägsbyggnadens förvaltning villig att godkänna en höjning till 2,70 per kubikmeter, såvida de strejkande nöjes sig därmed.

(i följande nummer skriver tidningen att hästkarlarna har återupptagit arbetet och får en ersättning på 2,70 mark per kubikmeter forslat grus. Ett 60-tal hästar och man är i arbete).

Syd-Österbotten 17.2.1912:

Järnvägsbygget och kajbygget samtidigt.

Sedan staten har förbundit sig att utföra bank- och spåranläggningarna till den planerade nya kajbyggnaden i staden, har detta arbete sedan någon tid tillbaka vidtagit med utfyllnad av järnvägsbanken ut till den blivande kajen.

Denna kommer som bekant att bli 250 meter lång och vara belägen strax söder om Tjärhovsbryggan. Redan senaste höst muddrades hamnen intill och nära den blivande kajen på stadens bekostnad. Arbetet på järnvägsbanken går raskt undan, så att man för närvarande är sysselsatt med att fylla ut banken mellan Tjärhovsbryggan och den gamla ballastkajen på Östra sidan.

Till våren eller sommaren hoppas man dock ha en stor del av arbetet slutfört. Kostnaderna för denna del har beräknats till 50 000 mark.

På platsen för den blivande kajen, där vattendjupet numera uppgår till 20 fot (ca 6 meter) utförs för närvarande sprängning och upptagning av större stenar för utjämning av bädden, där de nya kajkistorna skall placeras.

På framställning av hamnkommittén bemyndigade stadsfullmäktige i går drätselkammaren att ur stadens skog för hamnbyggnaderna omedelbart utlämna nödigt virke, enligt kommitténs uppgående till 5 040 stammar. Tillika uppmanade stadsfullmäktige hamnkommittén att påbörja arbetet med att uppföra den nya kajen. Åtminstone en del av kajen borde ju vara färdig då den ordinarie tågtrafiken börjar på hösten.

Den högtidliga invigningen av den sydösterbottniska järnvägen är utsatt att äga rum den 14 oktober 1912 i Kristinestad och följande dag i Kaskö.

Syd-Österbotten 23.3.1912:

Skenspikningen på Perälä – Kristinestad bandel kommer att fortsättas strax efter påskhelgen, i fall lämplig väderlek inträffar. På grund av vinterförets korta varaktighet kunde sand- och grussläpningen för banvallens ballastering fortgå endast under en månads tid. Största delen av bansträckan hann dock bli färdigt ballasterad, så att endast kortare sträckor återstår.

Upptimringen av Kristinstads stationshus vidtog för någon vecka sedan. Stationsinspektorbostaden taklägges som bäst. Den timrade delen samt stommen till det blivande godsmagasinet är likaså färdigt.

Vid bandelen Kristinestad – Mörtmark var under första halvan av mars 249 arbetare sysselsatta och av dessa var 76 hästkarlar.

Syd-Österbotten 10.4.1912:

Skenspikningen på Perälä – Kristinestad bandel vidtar i dag med början från Perälä station. Redan under gårdagen förrättades en del förberedande arbeten. Vid skenspikningen sysselsätts tillsvidare intill dess gynnsammare väderlek inträffar ett enkel arbetslag, bestående av 70 man. Dessutom bedrivs arbetet med en så kallad lottningstrojka om 60 man, som har ombetrotts särskilda fyllningsarbeten. Totalt sysselsätts sålunda omkring 130 man men fortast möjligt kommer denna arbetsstyrka att fördubblas. Såsom redan tidigare meddelats har man beräknat skenspikningen ända fram till Kristinestad vara slutförd i början eller i medlet av maj månad.

Syd-Österbotten 20.4.1912:

Skenspikningen till Kristinestad slutförs senast 11 maj.

Skenläggningen av Perälä – Kristinestads bandel bedrivs numera med utökad arbetsstyrka. De vi skenspikningen sysselsatta arbetarnas antal utgör ungefär 160 man. i dag på aftonen har arbetet fortskridit ända fram till Mörtmark station, 18 km från staden. Då omkring en bankilometer om dagen tillryggalägges, beräknas skenläggningen fram till staden vara slutförd senast den 11 maj.

Vid bron över Tjöck å kommer dock ett kortare uppehåll att göras för fulländandet av brobyggnaden. Så fort skenspikningen på sträckan Perälä – Kristinestad är färdig som kommer sträckan från Perälä till Kaskö att påbörjas.

På avsnittet mellan Mörtmark och staden är just nu 237 arbetare sysselsatta.

Syd-Österbotten 20.4.1912:

Första tåget i Mörtmark anlände senaste lördag vid halv sextiden på kvällen till stationen i Mörtmark, sedan skenspikningen hade framskridit så långt. Med anledning av dagens betydelse hade ortens svenska och finska ungdomsföreningar gemensamt anordnat gratis förplägnad åt järnvägsarbetarna, uppgående till 90 man. Arbetarna undfägnades med kaffe och läskedrycker men några andra festligheter förekom inte. Skenläggningen skrider raskt framåt och fortsätter utan avbrott i riktning mot Påskmark by.

Syd-Österbotten 27.4.1912:

En mindre järnvägsolycka, den första på Östermyra – Kristinestad – Kaskö banan, inträffade i förrgår mellan Perälä och Mörtmark stationer, ungefär 4 km från den förra. Under det ett sandtåg med sakta fart passerade en härstädes befintlig skärning, urspårade plötsligt lokomotivet och tendern och ramlade i diket. De övriga vagnarna blev däremot kvarstående på banan. Tendern och konduktörsvagnen ramponerades betydligt. Banan revs upp och tjocka sleepers bröts av som tändstickor. En lycka i olyckan var att tåget just råkade gå med sakta fart samt vid tiden för olyckan passera en skärning. I annat fall hade urspårningen kunnat få långt allvarligare följder. Ingen människa skadades. Orsaken till olyckan är inte fullt utredd.

Möjligen berodde den dock på någon sättning i banvallen. Dessutom gick lokomotivet med tendern framför sig, vilket kanske också i viss mån bidrog till urspårningen. Det blev ett styvt arbete att åter få det urspårade lokomotivet på banan. Detta arbete tog inte mindre än 25 timmars tid i anspråk, varvid järnvägens hela arbetspersonal deltog.

Syd-Österbotten 4.5.1912:

Skenspikarna för Perälä – Kristinestad bandel anländer i dag mellan klockan 1 och 2 fram till Tjöck haltpunkt, som är belägen på endast 6 km avstånd från staden. På grund av ”första tågets” ankomst till Tjöck anordnas för järnvägsbyggarna en mindre högtidlighet. I dag efter en vecka eller den 11 maj slutförs skenspikningen fram till stationen i Kristinestad.

Den här tiden var 278 arbetare sysselsatta och av dessa var endast 18 hästkarlar.

Syd-Österbotten 4.5.1912:

Skenläggningen av Perälä—Kristinestad bandel fortsattes i måndags fram till Tjöck hållpunkt. ”Det första taget” anlände kl. ½ 6-tiden på eftermiddagen, hälsat av intresserade ortsbor. Även från staden hade några intresserade anlänt. De vid skenspikningen sysselsatta arbetarna ävensom i Tjöck bosatta arbetare undfägnades av byns Lantmannagille och Ungdomsförening med kaffe och förfriskningar. Kl. 6 på aftonen återvände arbetarna med tåget till Perälä station.

På grund av ogynnsam väderlek måste skenspikningen senaste lördag inställas. Med anledning härav kan skenspikningen fram till Kristinestad beräknas slutförd först i början på nästa vecka. Byggnadsarbetena i Kristinestad pågår med ”full fart”. Murningen av lokomotivstallet har vidtagit och skrider snabbt framåt. Stallet uppförs med spiltor för tre lokomotiv. Timmerarbetena på stationshuset torde inom kort avslutas, varpå takläggningen och inredningen vidtar. Stationsbyggnaden kommer att innehålla ll:dra och III:je klass väntsalar, expeditions, bagage- och stationsinspektors rum, damrum, postexpedition m. m.

Syd-Österbotten lördagen 11.5.1912:

Skenläggningen på Kristinestad banan hade i går framskridit till den så kallade Slaktarbacken, på ungefär halvannan kilometer från stadens station. I kväll torde arbetet redan vara slutfört fram till garveriet på Östra sidan. Skenläggningen av skärningen torde dock ta någon dag i anspråk, men beräknades ”första tåget” med bestämdhet kunna inlöpa på stadens station på tisdagen. På grund av dagens betydelse anordnas tisdag kväll efter teaterföreställningens slut på rådhuset en festsupé på Stadshotellet.

Syd-Österbotten onsdagen 15.5.1912:

De första tågen i Kristinestad. Gårdagen allmän festdag. 

Skenspikningen av Perälä—Kristinestad bandel hade i går fortskridit ända fram till Kristinestads station. Redan under de närmast föregående dagarna hade det ”första tåget” varit i tillfälle att på den just skenlagda banan göra en påhälsning inom stadens hank och stör. Detta för stadens vidkommande så remarkabla tillfälle har från stadsbornas sida emotsetts med det livligaste intresse och redan flera dagar i förväg hade tåget tagits i skärskådande av talrika människor, som vallfärdat till Östra sidan utmed järnvägslinjen. Så besöktes platsen exempelvis senaste måndag av eleverna vid stadens folkskolor, av vilka många aldrig tidigare sett detta den nya tidens märkligaste samfärdsmedel.

Gårdagen gestaltade sig till en allmän festdag. Staden prunkade hela dagen i den rikligaste flaggskrud och vart och ett av de ankommande tågen hälsades välkomna av stora folkskaror. Järnvägsbron på östra sidan var prydd med enrisgirlander. På bron resta flaggstänger saknade visserligen flaggor, beroende på den nuvarande regimens skräck för dylika prydnader, men i dess ställe var stängerna beklädda med girlander, som tog sig synnerligen väl ut.

Ett särskilt festtåg anlände kl. 2-tiden från Östermyra, medförande ett 70-tal passagerare, bland vilka mestadels märktes järnvägsbyggnadens ingenjörer och tjänstemän samt lustfarare frän Östermyra och orterna vid järnvägslinjen. Dessa intog gemensam middag på Stadshotellet i staden.

Stadens fest för järnvägsbyggnadens arbetare. Till kl. 5 e. m. hade järnvägsbyggnadens i staden bosatta arbetare och deras hustrur samt skenspikarna och de med banans ballastering sysselsatta arbetarna, tillsammans omkring 400 personer, inbjudits till en enkel festlighet. De sistnämnda anlände med ett tredje tåg utifrån linjen litet före kl. 5 e. m. Vid detta tillfälle hade även stadsbor i flera hundratal samt intresserade personer frän stadens omnejd infunnit fig. Högtidligheten tog sin början på den ännu blott halvfärdiga stationsperrongen samt inleddes med ”Wasa marsch” och nationalsången, spelade av stadens hornkapell.

Borgmästaren Elis Granfelt hälsade på stadens vägnar i följande ord på svenska och finska språken arbetarna välkomna till festen:

Ärade medborgare och medborgarinnor! Vår tid har på alla områden skapat nya värden. Så även på samfärdselns och kommunikationernas gebit. De utvecklingsmöjligheter och resurser, varöver våra förfäder förfogade och med vilka de kom till rätta, är inte tillräckliga för oss, nutidens bana. Vår egen stad utgör i detta avseende ett synnerligen belysande exempel.

Kristinestad var vid mitten av sist förflutna sekel en av landets förnämsta sjöstäder med en för dåtida förhållanden storartad handelsrörelse. En stor del, av det inre landets import gick genom staden, medan även inlandets egna exportartiklar sökte sig samma väg. Så fick landet småningom för 50 år sedan, sin första järnväg, vilken inom de närmaste årtiondena åtföljdes av, nya järnbanor i olika riktningar. Även till vårt från landets centralort avlägsna landskap utsträcktes landets järnvägsnät. Men Kristinestad, trafikcentrum för en vidsträckt och tätt befolkad landsdel, förbigicks därvid. Vasa-banan drogs tiotals mil från denna ort.

Kristinestad och kringliggande landsort lämnades att sköta sig själva. Under flera årtionden petitionerade stadens representant i lantdagen om en järnväg till Kristinestad, men utan resultat. Förslaget strandade i en eller annan instans. Berövad tidsenliga kommunikationer kunde staden inte hålla jämna steg med utvecklingen på övriga orter i länet. Den överflyglades småningom av den ena efter den andra av dem. Sålunda hämmad i sin utveckling har staden förlorat sin förra ställning som ett livligt trafikcentrum samt nedsjunkit till en plats av mindre betydenhet.  Men äntligen grydde även för oss en ljusare framtid. Finlands sista ståndslantdag beslöt år 1906 att en normalspårig järnväg skulle byggas från Seinäjoki station på Wasa-banan till Kristinestad.  Detta beslut vann monarkens fastställelse, och i november 1909 kunde byggnadsarbetena vidta.

Sedan saken en gång avancerat så långt, är det Ni, järnvägsbyggnadens chefskap och arbetare, som satt kronan på verket genom att utföra och fullända detta arbete.  Ärade arbetare! Jag vänder mig vid detta för oss Kristinestadsbor så högtidliga tillfälle speciellt till Eder. Under hela den tid av omkring 2 ½ år Ni under träget, samvetsgrant arbete uppehållit Eder på vår ort, han ni aldrig genom Edert uppförande gett anledning till klagomål. God ordning, lugn och sans har alltid varit rådande bland Eder. Ni har visat ett föredöme, värt att följas av hela landets arbetarkår. Tillåt mig att på stadsbornas vägnar till Eder framföra uttrycken av vår uppriktiga tacksamhet för Edert i allo värdiga uppförande, av vårt erkännande för det arbete Ni presterat. På de grunder jag tidigare anfört inser ni varför vi med sådant intresse hela den tid järnvägsbyggnaden varat, följt med Edert arbete och varför vi i dag, då den ”frustande ånghästen” redan står mitt ibland oss, stämt möte för att hälsa densamma välkommen.  Det är järnvägen som skall ingjuta nytt liv i vår gamla stad, tillföra oss nya utvecklingsmöjligheter, nya såväl andliga som materiella värden. Ni, chefskap och arbetare, han i ordets ursprungliga bemärkelse banat ”ånghästen” väg fram till Kristinestad. Staden har därför velat anordna denna enkla fest till Eder ära. Jag upprepar inbjudningen till Eder att deltaga i festen samt ber tillika att så hälsa Eder hjärtligt välkomna till densamma. 

Talet beledsagades av rungande hurra- och eläköön-rop. Under Björneborgska marschens toner avtågade de inbjudna arbetarna därpå till Kvarnbackens närbelägna utvärdshus, där verandan dagen till ära festligt dekorerats med friska girlander. Här förplägades arbetarna med smörgåsar, kaffe, läskedrycker, papyrosser och andra förfriskningar. Serveringen skedde vid långa bord ute i det fria under musik av hornkapellet.

Teaterföreställning. Kl. 8 på kvällen uppfördes av artister från Svenska inhemska teatern i Åbo Franz Molnárs 3-akts komedi ”Livgardisten” inför klickfull salong och under stort bifall. Festsupé. Efter teaterföreställningens slut samlades stadsborna till festsupé på Stadshotellet. I supén deltog så många personer Stadshotellets rymliga lokaliteter kunde rymma. Samvaron präglades av den mest kordiala stämning samt fortgick ända in på småtimmarna.

Ledare i Syd-Österbotten onsdagen 15.5.1912:

Den 14 maj 1912 kommer för all framtid att i Kristinestads annaler stå tecknad med eldskrift. Efter omkring 30-åriga ansträngningar såg Kristinestad och den rika kulturbygd staden representerar denna dag en av sina livligaste önskningar i det allra närmaste uppfylld. Den länge emotsedda och av så många hinder mötta järnvägen, på vilken staden för sin fortsatta existens och sin framtida utveckling byggt alla sina förhoppningar, befanns tisdagen den 14 maj 1912 vara bliven en verklighet.

Det ”första tåget” kunde denna dag inlöpa på stadens ännu ofulländade järnvägsstation, medförande budskap om framtida utvecklingsmöjligheter för den åldriga staden. Visserligen befinner sig banan i ännu delvis ofullbordat skick och den ordinarie järnvägstrafiken på Kristinestad kommer först instundande höst att kunna vidtas. Men järnvägen fram till Kristinestad är inte förty alltsedan gårdagen ett faktum, med vilket varje för stadens framåtskridande nitälskande borgare måste räkna. Intet under således om ens sinne alltsedan denna dag trots den politiska horisontens mörker fylls med ljusa förhoppningar om en lycklig framtid för vårt så länge åsidosatta samhälle. Sedan gårdagen står Kristinestad om inte i ordinarie så dock i provisorisk järnvägsförbindelse med landets övriga delar.

Ökade förmåner medför dock alltid nya plikter och skyldigheter för samhället i gemen och dess styrelse i synnerhet. Det gäller att med öppen blick för framtiden och de förnyade krav denna ställer inte sky vare sig arbete eller ekonomiska uppoffringar. Står vi inte fullt rustade att uppfylla de fordringar, som i och med de förbättrade kommunikationerna träffar oss, då kunde det lätt hända att våra förväntningar skulle slå fel. Har några försummelser vid dylika tillfällen blivit begångna, kan de knappt nog aldrig repareras. Betydelsefulla anstalter har dock från stadens egen sida i detta hänseende redan vidtagits.

Vi behöver endast nämna de för våra förhållanden storartade hamn- och kajbyggnaderna i staden, vilka väl delvis skall vara slutförda redan instundande höst, då den ordinarie järnvägstrafiken vidtar. I färdigt skick komma dessa arbeten att dra en kostnad av ¾ miljon mark. Men staden har i närvarande stund sig ett otal andra inte mindre krävande, ehuru inte så kostsamma uppgifter sig förelagd, vartill fordras klar blick och öppen förståelse. Vi vågar dock ta för givet att vårt samhälle inte skall svika sina plikter härutinnan, utan städse så begå, att den nya järnvägen kan bli till verkligt gagn och fromma inte endast för Kristinestad utan för hela den vidsträckta tätt befolkade landsbygd, för vilken staden såväl i andligt som materiellt avseende sedan urminnes tider utgjort centrum.

Syd-Österbotten 18.5.1912:

På stadens bangård är tillsvidare endast huvudspåret och ett växelspår utlagda. Bangårdens fullbordande kommer att utföras av järnvägsbyggnadens här bosatta arbetare.

De ordinarie skenspikarna har nu överflyttats till Perälä – Kaskö bandel, vars skenläggning vidtog i går och kommer att räcka ungefär en månad, beroende på vädret.

Den nyss skenlagda Kristinestadsbanan kommer tillsvidare att trafikeras av i medeltal 8 tåg per dag, mestadels sandtåg för banans ballastering. Först till hösten kommer banan som bekant att öppnas för ordinarie trafik.

Syd-Österbotten 1.6.1912:

Expropriationslösen för järnvägen.

Länets guvernör har den 23 maj genom ett avgivet utslag fastställt expropriationsnämndens beslut rörande den lösen, som bör erläggas för de jordområden, som exproprierats för järnvägens behov, samt andra därmed förenade kostnader.

För hela banan skall betalas 2,1 miljoner mark, varav Kristinestads andel är 421 000 mark, Kaskö 251 000 mark, Närpes 160 000 mark, Lappfjärd, Mörtmark by 34 000 mark och Tjöck 100 000 mark. Beloppen skall utbetalas inom 3 månader.

Syd-Österbotten 26.6.1912:

En amerikansk grävmaskin.

Den av överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna för järnvägsbygget anskaffade grävmaskin, uppmonteras som bäst på järnvägsspåret i Hangö, invid gamla lyftkranen i hamnen och den skall bli färdigt ihopsatt denna vecka.

Maskinen som är den första i sitt slag i Finland, är levererad av Bucyrys Companys fabriker i South Milwaukee i Illinois. Denna firma har patent på just denna maskin. Färdigt monterad kommer den väldiga maskinen med sin tekniska fullkomlighet att göra intryck på åskådaren.

På ett grovt underrede, som vilar på två av tre hjulpar uppburna truckar, befinner sig i ena ändan ångpannan, vattentanken och drivmaskinen och i den andra ändan finns anordningen för grävningsarbetena. Ångpannan är större än en vanlig lokomotivpanna.

Maskinen arbetar på så sätt att dess långa grävarm, på vilken själva skoveln befinner sig, inriktas på den plats därifrån grus skall tas. Därefter kopplas drivmaskinen till boggiehjulen och driver sålunda hela apparaten med full kraft mot jordvallen, vari skoveln borrar sig in.  Skoveln vrids så uppåt och lyfts av grävarmen, som kan vridas runt åt olika håll, beroende på var gruset skall avlastas.

Eftersom grävmaskinens stora vikt om 70 ton inte tillåter densamma i färdigt skick passera broarna över Pojoviken, kommer monteringsarbetena att avbrytas i början av kommande vecka. Maskinen skall transporteras i delar över broarna till Ekenäs, där monteringen fortsätter. Sedan när allt är klart skall maskinen provköras i sandtagen i Dragsvik nära Ekenäs och efter det skall den transporteras till järnvägsbygget mellan Seinäjoki och Kristinestad.

Syd-Österbotten 26.6.1912:

Midsommarutfärd till Kristinestad.

Flera personer som tillhörde tåg- och lokomotivpersonalen i Seinäjoki företog senaste söndag en utfärd med tåg till staden. Men på resan var 50 – 60 medlemmar av den Svenska föreningen i Östermyra och de anlände till staden vid 11-tiden på dagen.

När tåget anlände till staden utfördes musik av den orkester som följde med utfärdsdeltagarna. Sedan ställdes kosan till Kvarnbackens idylliskt belägna utvärdshus, där största delen av dagen tillbringades. Stadens sevärdheter togs också i betraktande. De hade också tänkt företa en båtutfärd men tyvärr hade de inte hittat någon passlig sådan. Först på natten återvände de till Östermyra.

Syd-Österbotten 3.7.1912, text av Uno A. Fleege. Renskrivet och moderniserat av Lasse Backlund i maj 2021.

Kaskö just nu.

Då järnvägen till Kaskö nu börjar närma sig sitt fullbordande och det första lokomotivet den 15 juni ångat in på Kaskö station, ser staden sitt förnämsta och för tillfället så gott som enda önskemål förverkligat. Detta önskemål har under decennier upptagit stadsbornas tankar, och medan banbyggnaden under de senaste åren pågått, har nästan allt intresse koncentrerats härpå och på de åtgärder, som från stadens sida har vidtagits för att på bästa möjliga sätt möta den väntade trafiken. Det är därför naturligt, att övriga önskemål, åtminstone de av allmännare betydelse, tillsvidare fått träda i bakgrunden och att staden inte för tillfället riktat sin uppmärksamhet på annat än de rent lokala förhållandena.

När Kaskö stad år 1785 grundlades, låg väl den huvudsakliga och enda orsaken härtill i den utmärkta hamn, som orten erbjöd, en av de bästa hamnplatserna vid hela den österbottniska kusten, djup och skyddad för alla vindar och med en inloppsfarled, som utan synnerlig risk tillät fartyg att från havet komma in till densamma. Trots det har staden ända till senaste tid fört en tynande tillvaro, och orsaken härtill har varit olyckliga kommunikationsförhållanden till lands. Kaskö, den enda kuststad i landet, som ligger på en ö, är förenat med fastlandet endast med en bro, och en enda landsväg leder från staden ut till den omgivande landsbygden, medan däremot de närliggande städerna har sina landskommunikationer bättre anordnade.

Det har inte räckt till med att Kastö hamn i och för sig är utmärkt, då ju den lilla orten själv varken kunnat konsumera importen eller producera något för export. För att staden skulle kunna blomstra upp, hade det varit nödvändigt att erhålla förbättrade kommunikationsförbindelser med det övriga landet. Nu har den länge saknade och väntade förbindelsen med landets järnvägsnät blivit en verklighet och den nödvändiga kompletteringen till hamnen kommit till stånd.

Först nu kan Kaskö hamn börja göra sig gällande och visa, vad den duger till, och detta är av en stor betydelse inte endast för orten själv, utan också för vidsträckta delar av landet, åtminstone för den del av Österbotten, som ligger norr om Kaskö, ty stadens hamn kan trafikeras omkring en månad längre tid under året än de nordligare hamnarna.  För att kunna tillfredsställa den ökade trafik, som bör bli en naturlig följd av hamnens förening med järnvägsnätet, har staden under arbete två bryggor om sammanlagt 300 meters längd. Den ena bryggan, byggd på pålar vid yttre hamnen, är avsedd för trävaruexporten, och invid densamma ligger platser för brädgårdar och trävaruupplag. Till dessa upplagsplatser går den av statsverket byggda hamnbanan, och härifrån bygger staden en annan bana längs stranden upp till den inre hamnen, där en stenkaj byggs med järnvägsspår på kajen, ett 900 kvadratmeter stort magasin, packhus m.m. Hit kommer importrörelsen och annan trafik att förläggas.

Mellan de båda hamnbanorna är området reserverat för fabrikstomter, som alla är belägna invid järnvägsspår och landsväg. Alla dessa anläggningar hoppas staden få åtminstone i huvudsak färdiga till hösten för att komma till användning samtidigt som järnvägen upplåts till allmän trafik. De önskemål, som staden för närvarande har, hänger samman med dessa anordningar beträffande hamnen och trafiken. Den lilla och ekonomiskt svaga staden har skridit till dessa dyrbara anläggningar med stora uppoffringar, och därför önskar staden, att det nedlagda arbetet måtte bära rika frukter och medföra en varaktig uppblomstring för orten. Staden önskar, att affärslivet, såväl export och import som industriella inrättningar, måtte få ett kraftigt uppsving.

Syd-Österbotten 27.7.1912:

Ingen provisorisk trafik.

Alltsedan järnvägen fram till Kristinestad senaste vår blev skenspikad och kunnat trafikeras av tåg har en stor del av resande från och till staden begagnat sig av det nya kommunikationsmedlet. På vederbörande distanskontor har nämligen fribiljetter för dylika resor erhållits. Visserligen har resan mellan stationerna i Kristinestad och Perälä inte uppfyllt alltför höga fordringar på komfort och bekvämlighet. De resande har ofta i de ankommande och avgående sandtågen fått nöja sig med i bästa fall en konduktörs eller tredjeklassvagn men även med täckta godsvagnar.

Trots detta har man föredragit tåg framom att i flera timmars tid sitta på landsvägen i häståkdon. För ungefär en vecka sedan får emellertid för utomstående personer inga dylika biljetter utfärdas för resa mellan staden och Perälä. Förbudet har motiverats med att resandeströmmen med tåg från Kristinestad varit jämförelsevis stor, och då trafiksäkerheten på en halvfärdig bana inte är till fullo garanterad, har järnvägsbyggnadens ingenjörer inte velat ta den risk och ansvar för eventuella olyckor, som kunde drabba de resande. Dessutom torde från en del resande onödiga obehag ha vållats, eftersom det tåg, som middagstiden avgår härifrån inte alltid hunnit fram till Perälä i sådan tid att resan därifrån kunnat fortsättas med det ordinarie aftontåget.

Att vederbörande distansingenjör som utfärdat biljetterna uteslutande av tillmötesgående och på sitt personliga ansvar, inte haft några skyldigheter i detta fall, säger sig självt. Enligt vad vi på distanskontoret i staden har hört torde emellertid utsikter finnas för att redan nu på provisorisk järnvägstrafik till stånd på sträckan Kristinestad – Perälä, om nämligen anhållan därom på vederbörlig ort skulle göras. Järnvägslinjen på denna sträcka är nämligen redan i det allra närmaste färdig. Det är endast på stationerna, speciellt Kristinestads, som ännu mycket återstår att göra, innan den ordinarie trafiken instundande höst kan börja.

Betydelsen för vår ort av att provisorisk järnvägstrafik fortast möjligt på densamma anordnas ligger ju för envar i öppen dag. Oss synes lämpligast att en ansökan därom skulle utgå från stadsfullmäktige eller ortens handelsförening. Möjligen kunde man också tänka sig att initiativet skulle väckas på landsbygden där intresse för saken finns.

Syd-Österbotten 14.8.1912:

Ingen tillfällig trafik.

Som bekant beslöt stadsfullmäktige för en vecka sedan ingå med hemställan till senaten om att bandelen Perälä — Kristinestad fortast möjligt måtte öppnas för provisorisk järnvägstrafik. Trots att banbyggnadens ingenjörer ingenting torde ha emot ett dylikt arrangemang skall överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna enligt vad vi ur en säker källa erfarit, avgjort vara emot att sådan trafik anordnas. Man framhåller där såsom motiv för avslaget att arbetena på banans fullbordande därigenom skulle komma att fördröjas så att de inte kan avslutas på bestämd tid.

Ärendet skall avgöras av senaten, som före det infordrar sagda överstyrelses utlåtande. Utsikterna för ett godkännande av stadsfullmäktiges anhållan är under sådana förhållanden högst minimala. Att provisorisk järnvägstrafik för staden och kringliggande landsbygds vidkommande skulle vara av allra största betydelse har vi tidigare varit i tillfälle att framhålla, och beklaga endast att överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna inte ansett sig kunna tillmötesgå önskemålen därpå.

Syd-Österbotten 24.8.1912:

Trafiken på Östermyra —Kristinestad— Kaskö-banan. 

Deputationens besök i Helsingfors. On det besök den av oss tidigare nämnda deputationen nyligen avlagt i Helsingfors rörande trafiken på sydösterbottniska banan samt resultaten av uppvaktningen hos vederbörande myndigheter meddela huvudstadstidningarna följande:

I söndags på morgonen anlände till Helsingfors en deputation, bestående av bankdirektör Herman Roschier från Kaskö, lantbrukaren I. E. Antila från Ilmola och lantbrukaren Jaakko Yli-Havunen från Kauhajoki för att till vederbörande myndigheter framföra ortsbornas önskemål rörande ordnandet av trafiken på Seinäjoki—Kristinestad—Kaskö-banan. Önskemålen går främst ut på att två tåg dagligen skulle insättas i vardera riktningen med avgångstider från Seinäjoki morgon och afton omedelbart efter det södra tågets ankomst. Genom en dylik anordning skulle också postförbindelserna bli ordnade på ett tillfredsställande sätt.

Deputationen har vidare för avsikt att framföra önskemålet, att det sandtåg, som under nu pågående provisoriska trafik avgår från Ilmola till Perälä, där det står i fyra timmars tid. Under detta uppehåll måtte det göra en färd till såväl Kaskö som Kristinestad. En dylik anordning skulle bli synnerligen förmånlig därigenom, att jordbrukarna, då ordinarie trafik på banan öppnas först i november, ännu under pågående seglation skulle få sin till utlandet försålda spannmål transporterad till hamnen.

Deputationen, som besökt såväl överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna som järnvägsstyrelsen, har fått löfte om tillmötesgående av de uttalade önskemålen vad angår insättande av två tåg på banan sedan ordinarie trafik öppnats. Detta torde kunna ske från 1 november. Vad åter angår provisorisk trafik till Kaskö och Kristinestad, så finns det förhoppningar att sådan skall kunna anordnas.

Enligt vad tidningen ”llkka” i Wasa har erfarit, har distriktsingenjören för järnvägsbygget i av honom avfordrat utlåtande ingenting haft att anmärka emot att den provisoriska järnvägstrafiken på sydösterbottniska banan till Perälä nu skulle utsträckas till städerna Kristinestad och Kaskö. Tillika har distriktsingenjören föreslagit att den provisoriska trafiken till dessa städer öppnas den 15 september 1912, sålunda att det blandade tåget från Perälä turvis varannan dag avgår till Kristinestad och Kaskö och tillbaka. En dylik anordning torde också vederbörande myndigheter ha framhållit för den deputation som nyligen i detta syfte besökte huvudstaden, såsom den fördelaktigaste för närvarande.

Syd-Österbotten skrev den 4.9.1912 att överingenjör Nyberg från väg-och vattenbyggnaderna har besökt staden för att få en bättre överblick över läget. Det har ju förekommit flera önskemål att trafiken kunde starta provisoriskt i förtid men av någon anledning så bestämmer Nyberg att han inte kan uppfylla önskemålen. Banan kommer att vara trafikduglig tidigast 1 december och möjligtvis kan trafiken börja då.

Syd-Österbotten 9.10.1912:

Genom tillmötesgående från järnvägsbyggnadens förvaltning kommer en passagerarvagn att åtfölja de från Perälä station till både Kristinestad och Kaskö städer avgående godståg, som enligt senatens förordnande skall transportera gods i hela vagnslaster till de nämnda städerna. Passagerare till de båda orterna blir sålunda i tillfälle att med tåg fortsätta färden till respektive destinationsort.

Syd-Österbotten 26. 10.1912:

Järnvägsbyggnaden hinner inte slutföras till den 1 december.

Med säkerhet kan numera förutsägas att arbetena på järnvägsbygget inte hinner slutföras till den 1 december 1912. Stationsbyggnader, plattformar, bangårdar och allt annat blir nog färdiga inom denna tid. Däremot hinner ballasteringsarbetena på järnvägslinjen under inga omständigheter slutföras till den 1 december, utan torde komma att ta en nog så avsevärd tid därutöver i anspråk.

När banan kommer att överlåtas till järnvägsstyrelsen och öppnas för ordinarie trafik är därför osäkert. Järnvägsstyrelsen torde nämligen såsom naturligt är inte vara beredd att ta emot banan, innan denna blir komplett färdig. För inspektion av byggnadsarbetena torde generaldirektör Ahonen jämte möjligen andra representanter för järnvägsstyrelsen i dag anlända till orten.

För tillgodoseende av passagerartrafiken på Perälä—Kristinestad och Perälä—Kaskö bandelar expedieras från och med denna vecka till Kristinestad i förening med de ankommande godstågen varje tisdag, torsdag och lördag en passagerarvagn, med vilken passagerare även härifrån befordras till Perälä i så god tid att de kunna fortsätta resan med ordinarie aftontåget därifrån, samt från Perälä till Kaskö för den händelse gods till denna ort finns varje måndag, onsdag och fredag. Dessa anordningar har vidtagits endast tillsvidare och är naturligtvis inte av någon ordinarie karaktär.

Syd-Österbotten skrev den 30 10.1912 att en grupp inspektörer hade besökt staden och granskat det pågående järnvägsbygget. De anlände med tåg klockan 4 på en lördag. Sedan granskade de bygget av både järnvägsområdet men också kajbygget på Östra sidan. Sedan bjöd staden på middag på Stadshotellet och så for de tillbaka redan vi halv 7-tiden. Det var en stor grupp som deltog, där fanns en generaldirektör, byrådirektör, trafikdirektör, bandirektör, maskindirektör, överdirektör, överingenjör, trafikinspektör, baningenjör, distriktsingenjör, maskiningenjör och en distansingenjör.

De här var alla överens om att det inte går att bestämma när den ordinarie trafiken kan börja men det blir knappast den 1 december.

Den 6.11.1912 dementerade myndigheterna sitt tidigare löfte om järnvägstrafik i december 1912. Högst troligt är att banan kan överlåtas först sommaren 1913.

Syd-Österbotten skrev den 9. 11. 1912 att ”enligt ett anslag i postkontorets vestibul utbjuds postforslingen 6 gånger i veckan, fram och åter mellan Kristinestad och Lappfjärd från den 1 december. Alltså från den tid som den provisoriska trafiken upptas på järnvägen mellan staden och Perälä. Denna kungörelse ankom i går från poststyrelsen till postanstalten i staden, varför man således skulle ha hopp om öppnandet av den länge efterlängtade trafiken på vår nya järnväg, åtminstone i provisorisk form.”

Syd-Österbotten 20. 11. 1912: 

I en skrivelse av den 2 september 1912 meddelade överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna åt senaten, att Seinäjoki—Kristinestad—Kaskö-banan kommer att den 1 december befinna sig i så färdigt skick, att den då kan upplåtas för regelbunden trafik och överlämnas i järnvägsstyrelsens förvaltning. På grund av vid den 26 oktober verkställd syn på banan framkomna omständigheter gjorde emellertid järnvägsstyrelsen framställning om att banans överlämnande till järnvägsstyrelsen skulle uppskjutas till den 1 juni 1913.

Numera har senaten förordnat, att överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna skall sätta banan i fullt färdigt skick samt i sinom tid inkomma med förslag angående banans överlåtande åt järnvägsstyrelsen. Ytterligare har senaten förordnat, att interimistisk trafik skall genom överstyrelsens för väg- och vattenbyggnadernas försorg från den 1 december anordnas och upprätthållas på hela banan, tills densamma kan upplåtas för regelbunden trafik. Vid den interimistiska trafiken ävensom vid samtrafiken med statsjärnvägarna skall de för statsjärnvägarna fastställda biljettprisen och frakttaxorna följas.

Syd-Österbotten 27.11.1912:

Senaten har på järnvägsstyrelsens framställning beslutat att Sydösterbottniska banan skall öppnas för provisorisk trafik ända till Kristinestad och Kaskö den 1 december 1912. Banan kommer att överlämnas till järnvägsstyrelsen för ordinarie trafik först den 1 juni 1913. Samtidigt har senaten fastställt några mindre ändringar i tarifferna. Enligt vad vi har erfarit kommer fullständig samtrafik mellan sydösterbottniska banan och statsjärnvägarna att anordnas redan från 1 december, härigenom bortfaller bland annat de oskäligt höga fraktsatser som hittills varit gällande på banan.

Syd-Österbotten 30.11.1912:

Regelbunden järnvägstrafik till de sydösterbottniska städerna.

I morgon den 1 december utsträcks den provisoriska trafiken på Östermyra—Kristinestad—Kaskö banan till städerna Kristinestad och Kaskö. Arbetena på den av senaste ståndslantdag beslutna järnvägen från Östermyra station till Kristinestad och Kaskö vidtog, sedan lantdagens beslut vunnit godkännande på högsta ort, i november år 1909. Två år senare var banbyggnaden så långt framskriden, att provisorisk järnvägstrafik från den 15 november 1911 kunde anordnas ända till Perälä förgreningsstation, belägen på ett avstånd av cirka 2 ½ mil från de båda städerna. Senaste vår skenspikades bandelarna Perälä—Kristinestad och Perälä—Kaskö. Sålunda kunde ”det första tåget” anlända till Kristinestad den 14 maj i år samt till Kaskö ungefär en månad senare.

Banbyggnadsarbetena beräknades vara fullkomligt slutförda redan denna höst, och banan ansågs kunna överlämnas till järnvägsstyrelsen för inrättande av ordinarie järnvägstrafik redan den 15 oktober. Dessa beräkningar slog emellertid senare fel. På grund av fördröjd sandsläpning, orsakad av den långa transporten från Koskenkorva sandtäkt för ändamålet lämpat inte på närmare håll funnits att tillgå har arbetena med banans ballastering inte ens ännu hunnit slutföras, och ovisst är tillsvidare när banan såsom fullt färdig kommer att kunna apterasanvändas för ordinarie trafik.

Redan senaste vårvinter anhöll särskilda affärsmän i de landskommuner, som berörs av den nya järnvägen, att provisorisk godstrafik ända fram till Kristinestad måtte anordnas så snart Perälä—Kristinestad bandel skenspikats och intill dess att den ordinarie trafiken kunde vidta. Vederbörande myndigheter ansåg sig emellertid på grund av särskilda orsakat inte kunna tillmötesgå dessa anspråk. Under senaste augusti månad förnyades ansökningarna i sådan riktning, att provisorisk såväl gods- som persontrafik fortast möjligt måtte anordnas till Kristinestad och Kaskö. Det var denna gång stadsfullmäktige i de båda städerna, understödda av särskilda personer i landsorten, som tog sig talan i saken. Men försöken ledde inte heller denna gång till åsyftat resultat.

Ansökningarna avslogs och som motiv angavs, att den provisoriska trafiken eventuellt skulle fördröja banbyggnadsarbetena så, att dessa inte skulle hinna slutföras inom utsatt tid. Likväl förordnade senaten att gods i hela vagnslaster fick transporteras ända fram till ändstationerna. Självfallet har banans öppnande för ordinarie trafik överallt på de orter som berörs av den nya järnvägen emotsetts med allra största intresse. Under de senaste månaderna, då ännu ingenting varit bestämt rörande trafikens vidtagande, har den allmänna ovissheten också framkallat en massa rykten, vilka sedermera visat sig osanna. Ena dagen har det hetat, att ordinarie trafik kommer att anordnas den 1 december, den andra att ingen trafik alls förrän tidigast nästa sommar, o. s. v. Först för ungefär en vecka sedan erhölls i senatens utslag klart besked om att provisorisk järnvägstrafik kommet att inrättas från den 1 december.

Trots att tidigare ordinarie järnvägsförbindelse från samma dag emot setts, har dock de båda sydösterbottniska städerna, vars intressen intimt äro förenade vid den nya banans tillkomst, all anledning att vara nöjda även med nu träffade åtgärd. Om också av interimistisk art komma helt säkert de redan nu erhållna förbättringarna i kommunikationerna till lands att visa sig synnerligen fruktbringande för ifråga varande samhällen. Många och långa års förhoppningar ha härmed i det allra närmaste infriats. Sålunda torde redan under nästa seglationsperiod, just tack vare den provisoriska järnvägsförbindelsen, en betydande ökning i sjötrafiken på de båda orterna vara att vänta. I synnerhet som respektive hamnbyggnader då kommer att vara så långt framskridna, att de kan tillgodose en betydligt ökad trafik.

Som redan tidigare meddelats blir i Kristinestad den nya kajen till en längd av 220 meter från nästa vår disponibel för sitt ändamål. Trots de förbättrade kommunikationer, som från och med morgondagen blir verklighet, kan vi likväl inte underlåta att i detta sammanhang beröra ett par omständigheter, vilka för trafikanterna fortsättningsvis måste förefalla i någon mån obekväma. Man hade hoppats, att samtidigt med den provisoriska trafikens införande full samtrafik med statsjärnvägarna skulle erhållas. Enligt vad numera meddelats lär tyvärr ingen samtrafik komma till stånd. Den besvärliga omlastningen av gods på stationen i Seinäjoki med åtföljande oskäligt höga speditionsavgifter blir således fortfarande en nödvändighet.

På grund av detta kan trafikanterna endast till en del begagna sig av övriga järnvägar i landet vid sina godstransporter, eftersom de höga avgifter som härmed är förenade sätter oöverstigliga hinder i vägen. Efter den provisoriska järnvägstrafikens öppnande syns åter en försämring i Kristinestads postförbindelser med de norra socknarna komma att inträda, i likhet med vad fallet var i fjol, då banan öppnades för trafik ända till Perälä station. Sålunda torde brev och postförsändelser, som avsändas från staden först följande dag kunna komma adressaterna i sagda socknar tillhanda. Då det ännu är ovisst huruvida inte möjligen en förändring härutinnan kunde fås till stånd, nöjer vi oss i detta sammanhang med att endast påpeka faktum, för att senare eventuellt vidare uttala oss.

Syd-Österbotten 30.11.1912:

Festmiddag på hotellet.

På grund av den provisoriska järnvägstrafikens öppnande den 1 december avätes på stadens rådhus lördagen den 7 december en allmän festmiddag. Den som vill delta i den skall anteckna sig på en lista som finns i Sundmans bokhandel. För att anslutningen skall bli möjligast talrik så tar vi oss friheten att fästa stadsbornas uppmärksamhet vid detta tillfälle. Alla med och celebrera en för staden så betydelsefull händelse som öppnande ab järnvägsförbindelse mellan staden och det övriga landet i verkligheten är.

Syd-Österbotten 4.12.1912, skrivet av signaturen ”Luffare”:

”Det första taget” rullade i söndags för andra gången in på Kristinestads station, nu efter vederbörligen fastställd tidtabell kl. 1,15 på eftermiddagen Precis som tidtabellen angav eller till och med ett par minuter tidigare. Det ab passagerare från närmare och fjärmare håll fullpackade taget hälsades vid ankomsten till stationen med tysta, för det mänskliga örat inte hörbara åtbörder av en talrik folkmassa, som i det närmaste fyllde den rymliga stationsperrongen till sista plats.

Sedan de fullpackade kupéerna länsats på sitt levande innehåll uppstod formlig trängsel, som småningom gav med sig, allteftersom publiken hunnit avlägsna sig.

Ja, söndagen var tvivelaktigt en märkesdag i södra Österbottens historia. Visserligen har vi ännu att för tredje och sista gången invänta ”det första tåget”, och ovisst är när detta kommer att anlända, men i alla fall kan vi ju tillsvidare vara nöjda med det första och alla de följande ”provisoriska” tågen. Det ”ordinarie” kommer väl också i sinom tid. Jag var på festhumör i söndags och helt säkert alla de andra uppvaktande också. Vår tröghet och lugn var dock beundransvärd. Vi kom oss inte ens till att med några kraftiga ”leve-rop hälsa underverket välkommet” till orten. Musik hade vi lika litet råd att bestå.

Det sägs att man vid järnvägslinjen varit långt mera entusiastisk. Vid varje station hade man instämt i det kraftigaste leve ens strupe varit mäktig. Men kanske erbjöd tågets ankomst hit ingen särskild överraskning. Vi har ju allt sedan våren sett och begrundat sandtågen.

Alltnog, tåget rullar nu provisoriskt regelbundet, och det är huvudsaken. Sist en varning! För att inbespara några steg av jordevandringen syns publiken böjd för att vid sina besök på järnvägsstationen anlita bangården mellan stationshuset och godsmagasinet som gångbana. Med stöd av utfäst vitesförbud varnar jag på det allra bestämdaste allt olagligt beträdande av detta område och hänvisar till den särskilt för allmänhetens bekvämlighet inrättade gångbanan från stationen till järnvägsbron i parken.

Syd-Österbotten 9.12.1912:

Festmiddag på rådhuset.

På grund av Kristinestads banans öppnande för provisorisk järnvägstrafik hade ett antal stadsbor senaste lördag på radhuset anordnat en splendid festmiddag, vartill en del av järnvägsbyggnadens tjänstemän och några före detta Kristinestadsbor, numera bosatta på andra orter, inbjudits. Inalles deltog i middagen omkring 120 personer. Vid steken äskade borgmästaren Elis Granfelt till först ljud, påpekande den stora betydelse öppnande av regelbunden järnvägstrafik för ett samhälle sådant som vårt innebär samt slutande med att utbringa ett leve för de inbjudna gästerna, främst järnvägsbyggnadens ingenjörer och tjänstemän. Kommerserådet Gustaf Hydén riktade sig i välvalda ordalag till de före detta Kristinestadsbor, som hedrat festen med sin närvaro, och utbringade ett leve för dem.

Järnvägsbyggnadens distriktsingenjör Strömberg tackade för den heder som bevisats honom och järnvägsbyggnadens övriga ingenjörer och tjänstemän genom att de inbjudits till festen. Han bad de närvarande höja ett leve för Kristinestads välgång. Hamnkaptenen O. A. Andstén från Helsingfors höll på de närvarande före detta Kristinestadsbornas vägnar ett humoristiskt tal till det nya Kristinestads ära, önskande detsamma en lysande framtid och till sist utbringande ett leve härför. Stadsfullmäktiges i Kaskö ordförande, d:r Uno Fleege påpekade den gamla konkurrensen mellan Kristinestad och Kaskö samt hoppades att denna i förädlad form måtte fortfara även efter järnvägens tillkomst till nytta för båda samhällena. Han framhöll ”att strid är liv”.

Kronofogden Karl Ottelin tolkade i ett särdeles intressant andragande, avfattat i form av ett nådigt brev från stadens grundläggare, drottning Kristina, den nya järnvägens betydelse för Kristinestad och den rika landsbygd, som omger detsamma. Till festen anlände ett stort antal telegram och hälsningsskrivelser. Stadsfullmäktiges i Kristinestad ordförande, vicekonsuln Erik Tötterman, som av sjukdom var förhindrad att närvara, hade jämte fru till festen sänt en skriftlig lyckönskan.

Syd-Österbotten 14.12.1912:

Stadsfullmäktige i förstärkt (det ordinarie stadsfullmäktige bestod av 5 man men i större frågor kunde det förstärkas med 3 man till) antal sammanträdde i förrgår för behandling av förslaget om anläggande av järnvägsspår till en föreslagen petroleumcistern på Östra sidan. För beredning hade ärendet varit hänskjutet till en särskild kommitté, som ansett att detta spår är ett oeftergivligt villkor för ett fullt utnyttjande av de goda hamnförhållanden, som kommer att råda i staden efter de storartade hamnarbetenas slutförande. Kommittén föreslog därför att staden omedelbart skulle skrida till anläggande av ifråga varande järnväg med statsjärnvägarnas spårvidd enligt av ingenjör Hj. Sourander uppgjord ritning. Kostnaderna beräknades till 28,700 mark.

Kommittén föreslog ytterligare, att fullmäktige ville till överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna ingå med hemställan, att denna redan innevarande vinter måtte låta bygga det inom järnvägens område projekterade spåret till hela dess längd. Om överstyrelsen inte ansåg sig kunna tillmötesgå en dylik anhållan borde av kronan begäras anslag för den del av spåret, som kommer att falla inom järnvägens område. Slutligen skulle hos kronan anhållan göras om erhållande av en del byggnadsmaterial såsom skenor etc. Ifall dessa ansökningar beviljades kunde stadens kostnader för hela arbetet nedbringas till i runt tal 12,400 mark.

Förstärkte stadsfullmäktige godkände kommitténs förslag i hela dess vidd samt uppdrog åt ordinarie fullmäktige att vidta nödiga åtgärder för beslutets realiserande. Ordinarie fullmäktige har uppdragit åt ovan nämnda kommitté att låta upprätta nödiga skrivelser till vederbörande myndigheter samt åt ordföranden att på fullmäktiges vägnar underteckna desamma. Kommittén erhöll tillika rätt att om den skulle finna det nödigt anlita juridiskt biträde såsom sekreterare.

Plats för petroleumcistern. Nobels Petroleumimport A. B. i Finland har hos stadsfullmäktige i staden anhållit, att plats på förmånligaste villkor måtte till bolaget upplåtas för uppförande av en petroleumcistern på Östra sidan. Det behövliga området skulle överlåtas på en tid av 50 är. Drätselkammaren hade tillstyrkt bifall till ansökningen samt att ifråga varande område skulle för de närmaste 10 åren avstås arrendefritt. Efter nämnda tids förlopp skulle samma arrende erläggas som för andra liknande platser. Då de ansökta ägofigurerna 1,318 och 1,337 redan är utarrenderade ända till år 1947 föreslår kammaren, att denna måtte bemyndigas att överenskomma med arrendeinnehavaren på för staden förmånligaste villkor.

Stadsfullmäktige behandlade i förrgår ärendet samt beslöt därvid i princip bifalla petroleumimportbolagets anhållan, lämnande åt drätselkammaren att med bolaget i detalj överenskomma beträffande platsen, som borde vara belägen så nära stranden som möjligt, samt andra omständigheter. Likaså bemyndigades kammaren att träffa avtal med arrendeinnehavaren.

Syd-Österbotten 5.2.1913:

Senaste lördag ankom från stationen i Kurikka den första trävarulasten per järnväg, för firman John Buruds räkning.

Syd-Österbotten 15.2.1913:

Under fjärde kvartalet av år 1912 har bandelen Seinäjoki—Perälä helt och hållet färdigbyggts. På bandelarna Perälä  – Kristinestad och Perälä  – Kaskö är visserligen byggnader, vattentag, stängsel, vägövergångar m. m. färdiga, men då grusningen av spåret på grund av den svåra och långvariga grustransporten inte ännu slutförts har bansträckornas upplåtande för ordinarie trafik måst uppskjutas tills återstående arbeten under lämplig årstid år 1913 kan slutföras. Tills så sker handhas den provisoriska trafiken av banbyggnadspersonalen och den provisoriska trafiken har från och med den 1 december 1912 utsträckts till Kristinestad och Kaskö.

Två olyckshändelser med dödlig utgång inträffade under fjärde kvartalet av år 1912. I ena fallet överkördes en bromsare av ett arbetslag, i andra fallet en arbetare av ett kassörståg. I båda fallen hade personerna ifråga fallit ned från respektive tåg. Sjukvårdsdagarnas antal har uppgått till 214. Järnvägsbyggnadens finska folkskola i Kaskö och småbarnsskolan i Tjöck upphörde med sin verksamhet den 1 december, då största delen av arbetarna avskedats.

Under januari månad detta år sysselsattes i medeltal 35 hästar och 223 man.

Syd-Österbotten 5.3.1913:

Trafiken på Kristinestads station.

Från den 4 mars 1912 emottas och utges alla ilförsändelser och fraktgods, ävensom paket i stationens godsexpedition. I stationshuset säljs endast biljetter, där också resgodsexpeditionen och stationsinspektorns kontor finns inrymda. Stationsinspektorn är säkrast anträffbar kl. 10 – 11 på förmiddagen och 3 – 5 på eftermiddagen.

Hädanefter är det förbjudet att färdas från staden till själva stationsområdet den kortaste vägen, alltså över järnvägsbanan utan alla är tvungna att använda kör- och gångvägen.

Uppbörden vid den provisoriska järnvägen från Seinäjoki till Kaskö och Kristinestad uppgick under den första månaden, alltså december 1912 till 24 299 mark och under januari 1913 till 21 528 mark. Av denna summa stod Kristinestad för 5 257 respektive 4 994 mark och de andra stationerna för resten.

Syd-Österbotten 5.4.1913:

Då Sydösterbottniska banan under förloppet av instundande sommar kommer att övertas av järnvägsstyrelsen, har stadsfullmäktige i Kristinestad på egna och omkringliggande landsorters vägnar framställt diverse önskemål beträffande ordnandet av tåggången på banan efter dess övertagande av järnvägsförvaltningen.

Dessa önskemål resulterar i följande klämmar:

– att ett posttåg skulle avgå från Seinäjoki omedelbart efter södra nattågets ankomst dit eller kl. 8-tiden på morgonen, med lämplig retur.

– att ett godståg i vardera riktningen, medförande tredje klass vagn, skulle insättas på banan, kombinerande med de till Seinäjoki anländande tidiga godstågen.

Då erfarenheten nu redan har visat. att en stadig ökning i trafiken, inte minst den lokala, även under vintermånaderna förekommit, och denna trafik sannolikt allt mera kommer att stegras, då banan går genom tättbefolkade och välodlade trakter, föreslås vidare ett lokaltåg i vardera riktningen på banan.

Syd-Österbotten skrev 12.4.1913 att trafiken från Kristinestad under mars 1913 hade inbringat 10 700 och från Kaskö 7 600 mark. I staden såldes det totalt 1 240 personbiljetter och i Kaskö 1 093.

Syd-Österbottens skrev 7.5.1913 om hur den kommande trafiken kommer att ordnas. Kommunera längs banan hade fått komma med önskemål och från staden önskades ett speciellt posttåg med en passlig tidtabell. ”Statsjärnvägarnas distriktstyrelse i Vasa” hade dock ett eget förslag och där ingick inget posttåg utan trafiken skulle skötas med två blandade tåg per dag, alltså med både frakt- och personvagnar. Den ökande trävaru- och transitotrafiken krävde också att tågen hädanefter inte skulle övernatta i Perälä, som de gjort under den provisoriska trafikperioden.

Tack var banans jämnhet och avsaknad av tvära kurvor, så skulle man också kunna öka på tågens hastighet.

Syd-Österbotten 14.5.1913:

Stadsfullmäktige i staden var inte nöjda med förslaget till tågtrafik, så de utsåg en kommitté som fick fullmakt att diskutera och bestämma om bättre trafik. Kommittén bestod av Arthur Lewán, Erik Tötterman och Frans Henrikson, förstärkt med stationsinspektorn Lagerstam.

I ett kåseri i tidningen skrev ”Lux” så här: Får se hur det skall gå med vår järnväg vad tåghastigheten beträffar. Det sägs, att vi framdeles får nöja oss med 4 ¾ timme härifrån till Östermyra, visserligen med 3 eller 4 kaffepauser! Vi skall hoppas på vår kommittés framgångsrika verksamhet, att de måtte lyckas beveka höga vederbörandes hjärtan.

Syd-Österbotten 21.6.1913:

Tågtidtabellen för Sydösterbottniska banan har numera i princip fastställts av järnvägsstyrelsen. På bandelen Seinäjoki—Kristinestad insätts ett post- och ett godståg i vardera riktningen. Posttåget avgår från Seinäjoki på morgonen efter ankomsten av stambanans tåg och återvänder från Kristinestad på kvällen i så god tid, att passagerarna kan fortsätta med nattåget till Helsingfors eller med posttåget till Wasa.

Godståget, som medför passagerarvagnar på hela sträckan, avgår från Seinäjoki på kvällen efter posttågens ankomst och fortsätter ända till Kauhajoki, där tåget övernattar, för att följande morgon avgå till Kristinestad. Returgående godståget avgår från Kristinestad på aftonen och övernattar på Kauhajoki, varifrån det avgår på morgonen och ankommer till Seinäjoki före avgången av stambanornas tre posttåg.

Denna tidtabell överensstämmer i huvudsak med ortsbefolkningens önskemål. Passagerare öster om Kauhajoki kan på en dag utan att behöva övernatta besöka Wasa. Från orter väster om Kauhajoki torde trafiken däremot dras in till Kristinestad och Kaskö.

Syd-Österbotten skrev den 2.7.1913 att senaten har förordnat att Seinäjoki – Kristinestad – Kasköbanan skall öppnas för allmän trafik den 1 augusti 1913.

Syd-Österbotten skrev den 19.7.1913 att posttågets tidtabell nu har blivit godkänd. Det skall starta på morgonen kl. 8.15 från Seinäjoki och vid middagstiden kl. 11.47 skall det vara framme i staden. Kl. 17.27 åker posttåget tillbaka och det skall vara framme i Seinäjoki kl. 21 på kvällen. Sträckan mellan staden och Tjöck kommer att 8 -9 minuter. De här tiderna är bara ungefärliga, de kan kasta med till och med 2 minuter, sägs det.

Syd-Österbotten 2.8.1913:

Ordinarie järnvägstrafik.

Från och med gårdagen, den 1 augusti 1913, står de båda Sydösterbottniska städerna, Kristinestad och Kaskö, jämte den vidsträckta och tättbefolkade landsbygd, som omger desamma, i omedelbar förbindelse med landets övriga järnvägsnät. Sedan arbetena på Östermyra—Kristinestad—Kaskö järnväg, som påbörjades hösten 1909, numera definitivt avslutats, har den nya banan enligt kejserliga senatens förordnande övertagits av järnvägsstyrelsen och öppnats för ordinarie trafik.

Trots att den provisoriska trafikens utsträckande till banans ändstationer i Kristinestad och Kaskö den 1 december 1912 medförde en avsevärd förbättring i kommunikationerna, i det att regelbundna och relativt snabba förbindelser med det övriga landet härigenom erhölls, har dessa interimistiska trafikanordningar emellertid medfört vissa olägenheter för trafikanterna, främst därigenom att samtrafik med statens övriga järnvägar inte varit införd. Genom banans öppnande för ordinarie trafik har dessa olägenheter bortfallit, och landsdelen kommit i åtnjutande av samma förmåner, som tidigare kommit de allra flesta orter i landet av någon betydelse till del.

Tidtabellen för de på banan trafikerande ordinarie tågen uppfyller också rimliga krav på snabba och möjligast fördelaktiga kommunikationer, så att mot densamma åtminstone under nuvarande förhållanden intet finnes att anmärka. Vad ordinarie järnvägstrafik innebär för ett samhälle, som i flera tiotal år sett sig hejdat i sin utveckling på grund av otidsenliga kommunikationer, har vi flerfaldiga gånger tidigare varit i tillfälle att framhålla. Må därför i detta sammanhang endast betonas, att speciellt vår stad nu står vid sitt längtans mål, att decenniers ansträngningar äntligen krönts med sådan framgång, att samhällets livligaste önskemål i detta avseende uppfyllts. Redan under den korta tid, som förflutit sedan sydösterbottniska järnvägen öppnades för provisorisk trafik, har vi kunnat konstatera en livligare verksamhet och en snabbare utveckling i vår åldriga stad.

Under innevarande seglationssäsong har sjöfarten på Kristinestad jämfört med tidigare år nästan fördubblats. Byggnadsverksamheten i staden har tilltagit i betydande grad och torde få en avsevärt större omfattning nu, sedan ny stadsplan för Kristinestad på högsta ort nyligen fastställts. Vår grannstad Kaskö har genomgått en liknande utveckling och även ute på landsbygden gör sig ett märkbart uppsving gällande.

På grund härav kan vi inte annat än uttala våra livligaste förhoppningar, att de nyss öppnade ordinarie järnvägsförbindelserna ytterligare skall föra utvecklingen framåt på alla områden samt stegra företagsamhet och verksamhetslust hos landsdelens invånare. Det hinder, som tidigare stått i vägen härför, är sedan gårdagen utjämnat. Jämte det vi uttalar dessa förhoppningar, skänker vi vårt varmaste erkännande åt de personer, som tidigare i landets folkrepresentation, styrelse eller på annat sätt bidragit till den nya järnvägens tillkomst.

Syd-Österbotten 9.8.1913:

Kommunernas jordlösen för sydösterbottniska banan.

Sedan på högsta ort bestämts att en normalspårig järnväg kommer att byggas från Seinäjoki station till Kaskö — Kristinestad, ävensom såsom villkor för arbetets påbörjande utfästs att respektive kommuner bör förbinda sig att ansvara för det penningbelopp, varmed jordlösen och ersättningen för de av järnvägen förorsakade olägenheterna kan överskrida den summa regeringen på grund av särskild värdering finner skälig, hade samtliga kommuner, som berördes av järnvägen, iklätt sig nämnda förbindelse.

Med stöd av dessa förbindelser har överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna numera hos vederbörande myndighet anhållit om dessa medels indrivande hos kommunerna och belöpa sig dessa kostnader för Kristinestad till 126 330 mk, Kaskö 129 635 mk, Kristinestads landskommun 2 976 mk, Lappfjärd 1 118 mk, Närpes 6 631 mk, Östermark 18 62 mk, Kauhajoki 16 700 mk, Kurikka 5 849 mk, Ilmola 9 353 mk och för Seinäjoki kommun 20 602 mk, vilket sistnämnda belopp Kristinestad kommun iklätt sig att betala.