Sammanställt av Lasse Backlund i januari 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar.
Gårdens historia
År 1765 bodde borgaren Johan Ström på tomt nr 16 och med honom bodde sonen Henrik. På tomt nr 15 bodde timmermannen Michel Ekström
År 1770 bodde timmermannen Henrik Ström på tomt nr 16 och Ekström bodde på nr 15.
Åren 1775 till 1780 bodde timmermannen Henrik Ström på tomten som nu hade fått nr 17 medan Mickel Ekström bodde på det nya tomtnumret nr 16.
År 1809 bodde timmermannen Henrik Ström med hustrun Lena i gården som då fanns på tomt nr 17 i det tredje kvarteret. De hade tre små barn.
År 1820 bodde borgaren Henrik Ström med hustrun Lena i gården. På hyra bodde sjömannen Erik Klingberg och hustrun Rebecka. En timmerman Johan Häggblom och hustrun Gustafva bodde också där, liksom inhysesmannen Josef Nordman.
År 1825 bodde borgaren Henrik Ström med hustrun Lena i gården. På hyra bodde timmermannen Erik Klingberg med hustrun Rebecka. Sjömannen Vilhelm Nordman bodde också där på hyra.
År 1830 ägdes tomten nr 142 av borgaren Henrik Ström med hustrun Lena och sonen Johan och dottern Agatha. På tomten bodde också ett par sjömansfamiljer. På den andra tomten lite söderut nr 143 bodde svarvaren Johan Bernlund med hustrun Anna och sonen Elias.
År 1840 ägdes tomten nr 142 och gården av sjömannen Erik Bäckman och tomten nr 143 ägdes av blockmakaren Josef Bernlund med hustrun Maria. Om den första delen av gården byggdes år 1843 på tomt nr 143, så är det alltså blockmakaren Bernlund som har uppfört den.
År 1843 köpte snickaremästaren Anders Henrik Ekblom gården på tomt 142 och han fick lagfart på den 27 december. Han byggde då en gård på tomten och den gården är i dag den norra delen av Brahegården.
År 1844, den 7 september sålde Anders Henrik Ekblom gården med alla byggnader på tomt 142 åt bokbindaremästaren Johan Ekman, för ”470 Rubel verkligt silfver”.
År 1845 ägdes tomten nr 142 och de gamla byggnaderna av bokbindaren Johan Ekman. Granntomten nr 143 ägdes av familjen Bernlund och den 31 maj 1847 fick borgaren och blockmakaren Josef Bernlund fastebrev på tomten. Denne hade han delvis fått i arv och delvis köpt av sina medarvingar. Han bodde med hustrun Maria, och hos dem bodde också pigan Eva.
År 1847, den 14 juni såldes bokbindare Johan Ekmans gård och tomt nr 142 på offentlig exekutiv auktion och högsta godkända budet på 910 rubel silver gavs av målaremästaren Johan Erik Stendahl.
År 1848, den 18 mars sålde Johan Erik Stendahl gården och tomt nr 142 åt rådmannen Johan Bernhard Sjöberg (1785-1852) för 970 rubel silver och denne fick slutlig lagfart i juni samma år. Denne bodde med sin familj vid torget där den stora skoaffären finns i dag.
År 1850 ägdes tomten nr 142 av rådmannen Johan Bernhard Sjöberg, som bodde i sin gård vid torget. Som hyresgäst hade han borgmästaren R. Tengström och han ser ut att bott ensam på den tomten. Den 17 januari 1850 såldes blockmakare Bernlunds tomt 143 på exekutiv auktion för täckande av skulder. Högsta budet gavs av smedåldermannen Rudolf Sundqvist, som bjöd 670 rubel silver. Efter en tid gjordes en påskrivning på köpebrevet att tjärvräkaren Johan Palmbom också hade varit med i köpet och det ledde till att båda ägde den obebyggda tomten 143.
År 1852, den 10 november avled rådmannen Johan Bernhard Sjöberg och hans ”ansenliga förmögenhet” övertogs genom ett testamente av änkan Anna Maria, bland annat gården på tomt 142. Anna Maria och Johan hade barnen Maria (f.1846), Jenny (f.1848) och Johan Bernhard (f.1853). Johan Bernhard hade också en son från sitt första gifte med Margareta Lovisa Lebell. Han hette Carl Bernhard Sjöberg (1816-1890), och hade titeln ”före detta studeranden”. Carl Bernhard hade fallit för dryckenskap och var begiven på starka drycker och då hans far Johan Bernhard avled 1852 blev han av rådhusrätten satt under förmynderskap. Carls bröder ansåg att han inte skulle kunna hantera det stora arv som var på kommande.
År 1853, den 3 juni sålde smeden Sundqvist och tjärvräkaren Palmbom sin gemensamt ägda bebyggda tomt 143 för 625 rubel åt rådmansänkan Anna Maria Sjöberg (f. 1818-död i staden 1869). Hon var ju änka efter rådmannen och handelsmannen Johan Bernhard Sjöberg, som hade varit gift två gånger tidigare och som från tidigare ägde granntomten nr 142. Hon lät då bygga det långa uthuset i den västra rån och en del av det står fortfarande kvar.
Åren 1855 och framåt ägdes de sammanslagna tomterna 142 och 143 med alla byggnader av rådmansänkan Anna Maria Sjöberg.
År 1869 avled rådmansänkan Maria Sjöberg och de sammanslagna tomterna 142 och 143 övertogs av arvingarna Maria, Jenny och minderåriga Johan. I gården på tomt 142 bodde deras halvbror, den alkoholiserade förre studeranden Carl Sjöberg. Högst troligt fanns det inget bostadshus längre på tomt 143.
År 1871, den 25 september sålde syskonen Maria Sjöberg och Jenny, som var gift med August Hård af Segerstad från Stockholm sina 2 tredjedelar åt sin bror, lantbrukseleven Johan Sjöberg. Fastigheten värderades då till 4 000 mark, så Johan betalade 1 333 mark åt vardera syster. Johan gick den här tiden i Mustiala lantbruksskola, som då ansågs vara den bästa och äldsta, som fanns i landet.
År 1874, den 23 mars sålde lantbrukaren Johan Sjöberg de sammanslagna tomterna 143 och 143 åt vicepastorn Karl Johan Häggström från Lillkyro för 5 000 mark. Följande dag, alltså den 24 mars köpte Johan Sjöberg Ala-Knuuttila hemman i Kauhajoki för 75 000 mark och det var på hela 2 600 hektar. Han flyttade då till Kauhajoki där han sedan bodde tills han dog 1920, på dagen 46 år efter att han hade köpte Ala-Knuuttila. Läs mera om Johan och hemmanet Ala-Knuuttila HÄR!
År 1875 ägdes de två tomterna och den dåvarande byggnaden på tomt 142 av vicepastorn Karl Johan Häggström från Lillkyro. Han bodde inte själv där utan där bodde förra delägaren, fröken Maria Sjöberg (1846) och hennes halvbror, förre studeranden Carl Bernhard Sjöberg. På hyra bodde extra brandvakten Matts Henriksson Lylyoja.
År 1880 ägdes de två tomterna och den dåvarande byggnaden av vicepastorn Karl Johan Häggström från Lillkyro. Han bodde inte själv där utan där bodde endast den ensamma, förre studerande Carl Bernhard Sjöberg.
Det var i januari 1881 som Alfred Carlström förvärvade dessa sammanbyggda tomter, där det alltså fanns flera gamla byggnader och ett bostadstadhus på tomt 142. Säljare med fullmakt skulle ha varit John och Carolina Wilhelmina Häggström. Carlström byggde då till gården i den södra ändan och samtidigt höjde han på taket. Senare byggdes den till med en stenbyggnad på gårdssidan där köket finns idag. (Läs mera om affärsmannen Alfred Carlström genom att klicka HÄR!).
År 1882 lät Alfred Carlström brandförsäkra sin nyligen tillbyggda gård och om du vill läsa mera om det och om de byggnader han försäkrade, så klicka då HÄR!
År 1890 ägdes gården och båda tomterna av handlanden Alfred Carlström (1851-1910) med hustrun Agnes (1852) med en son och en dotter. Med dem bodde pigorna Ulla och Ida men några hyresgäster fanns inte. I samma gård inrymdes också Alfreds kontor och man kan anta det har gjort flera stora affärer i gården.
År 1895 ägdes gården av handlanden Alfred Carlström med hustrun Agnes med 2 söner. Med dem bodde kusken Karl Gustafsson (1867) och dennes hustru Johanna (1862) och deras lilla son. Pigorna Maria Westerlund (1865), Hulda Högback (1874) och Maria Mäkelä (1864) bodde också hos Carlströms. På hyra bodde sjömannen Anders Lager (1847) med hustrun Sofia (1851), stadsfiskalen Ernst Forsberg (1863) med hustrun Elin (1862) och deras två döttrar och pigan Anna Rosenlöf (1873). På hyra bodde också skeppareänkan Sofia Pettersson (1828), garvaren Evald Karlsson (1862) med hustrun Eva (1867) och fyra barn. Hos dem bodde också 2 lärlingar. Jungfrun Elisabeth Björkroth (1849) bodde i Carlströms gård på hyra.
År 1900 ägdes gården på tomterna 142 och 143 av kommerserådet Alfred Carlström och han bodde där med hustrun Agnes och de två sönerna. Pigorna Hilma, Elin och Olga bodde också där, liksom kusken Oskar Nilsson (1866). Inga hyresgäster ser ut att ha bott i gården. Tidigare hyresgästen Anders Lager hade nu köpt den Krepelinska granngården och flyttat dit med sin familj.
År 1901 gjorde Carlström en tillbyggnad i den norra ändan, då han byggde ett kök av tegel. Samtidigt öppnade han en vägg mellan det nya köket och matsalen intill. Matsalen blev speciellt vackert inredd med ett ovanligt vackert innertak, som fortfarande finns kvar.
År 1905 ägdes gården av kommerserådet Alfred Carlström och han bodde där med hustrun Agnes och den vuxna sonen Folke (1887) och en minderårig son. Hos dem bodde också pigorna Elin Malmberg (1882) Hilda Rosenback (1879) och Selma Nummelin (1869). Inga hyresgäster.
I början på år 1910 ägdes gården och tomterna av kommerserådet Alfred Carlström och han bodde där med hustrun Agnes och de vuxna sönerna Folke (1887) och Eskil (1889). Med dem bodde då pigorna Ida Thomasfolk (1882), Hilma Tuorenmäki (1877) och Lyli Nummelin (1891). Tjänarinnan Hilma Mattsson (1886) var skriven i gården trots att hon hade emigrerat till Amerika.
År 1910 i augusti dog Alfred Carlström dog 1910 och gården övertogs då av dödsboet, som efter en tid gjorde konkurs.
År 1911, den 12 april 1911 sålde Carlströms konkursbo gården åt rektor Uuno Uljas Seppä (1885 – d. i Teuva 1966) med hustrun Maria gården för 30 000 mark. På sommaren 1911 annonserade bagaren Hanna Ojala att hon säljer både matbröd och knäckebröd i rektor Seppäs gård.
År 1912 bodde familjen Seppä där tillsammans med pigan Saima Vähämäki (f.1890). På hyra bodde arbeterskan Helmi Ahlgren (f.1881) och tjänarinnan Hilma Mattsson som ju hade emigrerat. På hyra bodde handlanden Alexander Slotte (f.1878) med hustrun Maria (f.1877). Sömmerskan Bertha Alina Parikka (f.1881) bodde också hyra hos Seppä. En Henrika Streng hade också en affär i gården men den stängde hon i maj 1915.
År 1916 ägdes gården av rektor Uuno Seppä med hustrun Maria (f.1885) och två mindre barn. På hyra bodde Vilho Reunanen (f.1864) och hustrun Paulina (f.1865) och sonen Toivo (f.1895). På hyra bodde också handlanden Viktor Koskinen (f.1882) och hustrun Elsa (f.1886) och en mindre dotter.
Den 19 juni 1918 sålde Uno Seppä gården för 58 000 mark åt handlanden Viktor Koskinen, som ju tidigare hade bott där på hyra. I köpet ingick både korkmattor och de elektriska ledningarna. Viktor (f.1882 i Åbo) hade år 1914 gift sig med Helny Hasselström (f.1886) som var dotter till rådmannen och kaptenen Herman Hasselström från Kristinestad.
År 1920 ägdes gården och de två tomterna av handlanden Viktor Koskinen med hustrun Helny (f.1886) och tre mindre barn. Pigorna Sofia Stenman(1862), Elsa Granlund (1889) och Amanda Lillkull (1887) bodde också i gården. På hyra bodde Helnys föräldrar Herman Hasselström (1860) som var stabskapten och han bodde med hustrun Hilma (1860-1923) och pigorna Rosa Åkerberg (1897) och Emmi Mäki (1874). I byggnaden verkade också Hembageriet som hade ingång från gårdssidan.
Den 12 maj 1925 sålde Helny och Viktor Koskinen gården åt föreningen Arbetets Vänner för 195 000 mark. Föreningens gård på Östra Långgatan 35 har förstörts i en brand under påsken samma år. Den 7 februari 1926 kunde de nya utrymmena invigas med en stor fest och några dagar senare kunde den nya biografen tas i bruk. Biografens drivande krafter var Martin Damén och Anna Wiik, maskinskötare Bror Axén och kamreren Alf Camis. Den konkurrerande biografen Metropol välkomnade den nya biografen med att ge sina föreställningar gratis.
Arbetets Vänner förstorade Brahegården söderut med flera meter så att byggnaden fick ett par fönster till, där scenen nu finns. 5 augusti 1936 skrev Syd-Österbotten att biografen har förnyats. ”Under sommaren har A.V: s biografsalong moderniserats och omändrats, så att knappast något annat än väggarna återstår av det gamla. Belysnings- och ventilationsanordningarna har gjorts tidsenligare, taket har höjts ansenligt och hela salongen har målats i färger som äro praktiska och en fröjd för ögat. Kamreren heter Camis, och han leder biografen som tänker börjar visa filmer inom kort.”
År 1950 fördes diskussioner att flera föreningar i staden skulle sammanslås och bilda en ny storförening. På årsmötet i februari 1950 beslöt Arbetets Vänner att ifall en ny förening bildas, skall den egna föreningen upphöra. Biografen skall stängas och salongen skall byggas om till festsal och man räknade med att en renovering skulle komma att kosta 900 000 mark. Arbetets Vänners alla egendomar skall doneras till den nya föreningen.
År 1950, den 9 oktober höll de tre föreningarna Kristinestads Manskör, Kristinestads Idrottsförening och Arbetets Vänner ett gemensamt möte på restaurang Christine och på förslag av en icke ortsbo beslöts att föreningsgården skall heta Brahegården. Det beslöts också att den nya föreningen skall heta Svenska föreningen Brahegården r.f. En interimsstyrelse valde och till ordförande valdes folkskollärare Gunnar Carlsson.
År 1951, den 21 januari invigdes den nya Brahegården och om du vill läsa mera om invigningsfesten, så klicka HÄR!
År 1952 donerade Föreningen Arbetets Vänner i Kristinestad både fastigheten och lösegendomen till den nybildade föreningen Brahegården och Arbetets Vänner upphörde sedan med sin verksamhet. Idrottsföreningen har också upphört med verksamheten medan manskören fortfarande existerar och har ett stort antal medlemmar. Om du vill läsa gåvobrevet, så skall du klicka HÄR!
År 1971 i juni sålde föreningen den södra halvan av uthuset åt Stig Sjöstrand för bortrivning.
År 1974 gjordes det en tillbyggnad på gårdssidan, där serveringsutrymmena finns. Gården är fortfarande i gott skick och används vid fester och andra publika tillställningar.
Annonser och annat.
Den 10 februari 1926, direkt efter invigningsfesten publicerade Syd-Österbotten en längre artikel, som lovordade föreningen, det nya huset och den fina festen:
