Sammanställt av Lasse Backlund i januari 2021, uppdaterat i maj 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsregister, kyrkböcker och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Länkar:
År 1834 tecknades den första brandförsäkringen på byggnaderna på tomt och om du vill läsa mera om försäkringarna och byggnaderna, så skall du klicka HÄR!
År 1946 påträffades en större mängd gamla pengar under en av byggnaderna och om du vill läsa mera om ”Sundmans myntgömma”, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
Åren 1751 – 1791 ägdes den dåvarande gården och tomten nr 9 i det tredje kvarteret av handlanden Anders Wästerman, som bodde där med sin hustru.
År 1795 hade den här tomten som då hade numret 9 i det tredje kvarteret övertagits av sjömannen Johan Niclas Nagel (1766-1808). Han var född i Vasa och var gift med Magdalena ”Lena”, som var född Åberg år 1770 i Kristinestad. Sjömannen Nagel uppförde år 1795 en boningsgård, som byggdes till år 1825 och som revs år 1902.
Enligt de första brandförsäkringsbreven från år 1834 så skulle tomtens tidigare huvudbyggnad vara uppförd år 1795 och den blev tillbyggd med en vinkel år 1825. I Per-Olof Jarles bok ”Kristinestads byggnadshistoria” skriver han ”att det handlar om en så kallad parstuga, ett gammaldags och rödmålat hus med vita fönsteromfattningar och knutar. De små fönstren var indelade i fyra rutor. Räknat norrifrån bestod huset av två lillkammare, som alltså vette mot Skolgatan, en stor sal, ett kök mot Strandgatan och en liten farstu mot gården, därpå ett kontor och slutligen en handelsbod med direkt ingång från gatan. Den lillkammare, som fanns i husets nordvästra hörn användes som handkammare av husfrun, som förvarade smör, kaffe, mjöl och dylikt i denna kammare”.
År 1800 ägdes gården och tomten nr 9 av sjömanshustrun Lena Nagel och på hyra bodde bland annat tullnären Simon Wendelin.
År 1805 hade tullnären Simon Simonsson Wendelin övertagit byggnaden och tomten nr 9. Han var född år 1752 i Björneborg och dog i Kristinestad år 1819.
År 1809 så ägdes denna tomt, som då hade nummer 9 av tullnären Simon Wendelin. Där skulle också bo sönerna Simon Anders och Ludvig, 8 år gammal. Döttrarna Maria och Anna skulle också bo här, liksom pigan Greta. Sonen Ludvig var född år 1800 och han var gift med Christina Magdalena Stenmansson (1805-1866). Ludvig dog redan 1834 och änkan gifte sedan om sig med handelsmannen Gustaf Robert Uggla.
År 1815 ägdes gården av tullförvaltaren Simon Wendelin med hustrun Rebecka, döttrarna Anna och Maria och därtill bodde där två pigor.
År 1820 ägdes gården och tomten nr 9 i tredje kvarteret av tullförvaltare Simon Wendelins arvingar.
År 1825 ägdes gården och tomten nr 9 i den gamla stadsplanen av sonen, handelsmannen Simon Anders Wendelin, med hustrun Cajsa. Bokhållaren Ludvig Wendelin bodde också där, liksom flera betjänter och pigor. Simon Anders Wendelin blev handlande omkring 1820 och år 1824 gifte han sig med Catharina Margareta Hellman, som kallades Cajsa. År 1829 blev Simon Anders vicekonsul och år 1850 fick han titeln kommerseråd. Simon Anders var på sin tid en av Kristinestads mäktigaste affärsmän, som hade ett stort inflytande i näringslivet, inte endast i Kristinestad utan i hela landet. Han var delägare i flera rederier och lät också bygga många egna fartyg. År 1837 byggde Simon Anders en större affärsbyggnad vid Salutorget och runt denna byggde han upp en affärsverksamhet av sällan skådat slag. Hans son Otto tog efter Simon Anders´ död över verksamheten och det blev med tiderna ett av de större handelshusen i landsdelen. Affärsföretaget SA Wendelin gjorde konkurs år 1887 och Otto Wendelin dog året därpå..
År 1830 ägdes tomten nr 131 i den nya stadsplanen av handelsman Simon Anders Wendelin, med hustrun Catharina. Med dem bodde en bokhållare, betjänter och pigor.
Mellan åren 1831 och 1836 ägdes denna tomt och byggnader av handlanden Erik Anders Holmström. År 1834 tecknade han en brandförsäkring på sina byggnader och om du vill läsa mera om försäkringarna och byggnaderna, så skall du klicka HÄR!
År 1843 ägdes tomten nr 131 igen av konsul Simon Anders Wendelin och där bodde bland annat apotekareänkan Augusta Ollander, kopparslagaren Adam Stenros med hustrun Maria. Skepparen Österlund och borgmästardottern Carolina Forsman, liksom sjömannen Carl Johan Asp.
År 1844, den 29 januari sålde Wendelin den bebyggda tomten nr 131 åt handelsmannen Erik Johan Sundman (1799-1878) för ”646 rubel 87 kopek silfver”. Denne var född i Tavastehus och flyttade år 1832 till staden. Handelsmannen Erik Johan gifte sig 1848 med den betydligt yngre Brita Helena eller ”Helén” Mannfolk (f. i Lappfjärd i juni 1818, d. i augusti 1892). De fick 6 barn men det var bara sönerna Rupert Vilhelm (f.1853, död i staden1881, ogift och barnlös) och Konrad Konstantin (f. i maj 1855, d. i november 1932) som levde till vuxen ålder. År 1845 bodde också hushållerskan Margareta Molis och tvåbetjänter i hans gård.
År 1855 ägdes gården av handlanden Erik Johan Sundman, som bodde med hustrun Brita, betjänten Gustaf Österblad och pigan Lisa.
År 1860 ägdes gården av handlanden Erik Johan Sundman, med hustrun Brita och de två sönerna. Där bodde också handelsbetjänten Gustaf Ingman, drängen Erik och pigorna Sofia och Emma.
År 1875 ägdes gården av Erik Johan Sundman, med hustrun Brita och sönerna Rupert och Konrad.
År 1876 sökte Erik Johan lagfart på den tomt som han hade köpt för mer än 20 år sedan av Wendelin. I normala fall måste säljaren till en tomt bevisa sin äganderätt men nu hade ju Wendelin avlidit. Rådhusrätten gav ändock lagfart med hänvisning till ”okvald besittning” eftersom Sundman hade bott på tomten i mer än 20 år, så behövde han inte bevisa säljarens äganderätt.
År 1878 i oktober avled Erik Johan Sundman och gården övertogs då av handlandeänkan Helena Sundman (1818-1892), också kallad Helén. Där bodde också sönerna Rupert Wilhelm (1853-1881) och Konrad (1855-1932). Drängen Johan Suutari (1851) bodde i gården, liksom pigorna Josefina Agnäs (f.1858) och Emilia Bergvik (f.1859).
År 1887, den 17 oktober bildade sonen Konrad Sundman ett bolag tillsammans med grannen Charles Uno Nordlund (1850-1896). Bolaget fick namnet ”K. Sundmans Spritfabrik”, och enligt deras anmälan till magistraten bestod verksamheten av ”en fabriksrörelse för tillverkning af utaf brännvin erhållna spritdrycker, för såväl teknisk som andra behov”. Arbetsfördelningen mellan delägarna var klar och tydlig. Konrad Sundman skall sköta ”huvudsakligen kapitalet” han skall sköta om försäljningen av färdiga fabrikanter, bokföringen och korrespondensen. Nordlund däremot skall sköta det praktiska med tillverkningen, som skall ske på hans tomt i en byggnad nere vid stranden. Han skall också sköta om försäljningen vid fabriken och se till att det finns en häst och en dräng tillgänglig. Avtalet som bolagsmännen gjorde var inte gällande tillsvidare utan var bestämt till 5 år.
År 1892, den 4 augusti avled handlandeänkan Helena Sundman och gården övertogs av enda levande sonen Konrad Sundman.
År 1895, alltså 3 år efter Brita Heléns död, så ägdes gården av Konrad Sundman men han bodde inte själv i gården utan han bodde med sin familj på Strandgatan 38 vid torget. Konrad gifte sig år 1897 med Fanny Henrika Engström (f. i april 1877 i Helsingfors, d. i Kristinestad i november 1903). Konrad och Fanny Henrika fick barnen Seidi (1897-1913) och Frej (1901-1980). I gården bodde däremot hushållerskan Greta Mannfolk (f.1817) drängen Johan Gabbels (f.1841) och pigorna Mina Ågren (f.1871) och Anna Mannfolk (f.1870).
År 1902 rev handIande Konrad Sundman den gamla bostadsbyggnaden längs med Strandgatan och byggde då en ny. Den norra delen byggdes av timmer medan den södra ändan byggdes av tegel och där inrättade Konrad en filial till huvudaffären, som låg endast ett kvarter söderut. Huset försågs med någonting så ovanligt som skyltfönster, troligen de första i staden. Konrad Sundman hade ju redan i slutet av 1800-talet förvärvat det Wendelinska affärshuset vid torget och där bedrivit handel i flera års tid. Det var ju också där han själv bodde, alltså i det nuvarande bibliotekshuset.
År 1906 ägdes gården och tomten nr 131 av Konrad Sundman. De som då bodde där var ”enkeöfverstinnan” Olga Blåfield (f.1834) med dottern Eugenia (f.1875) tillsammans med pigan Fanny Uppgård (f.1888). Där bodde på hyra sjökaptenen Gustaf Stenberg (f.1875) med hustrun Josefina (f.1876). Där bodde också orgelnisten Petter Fredriksson (f.1879) och faktorn Karl Lindqvist (f.1861) med sonen Karl (f.1889). Ännu bodde där drängen Anton Pihlaja (f.1875) och hustrun Hilma (f.1880) med 2 mindre barn.
År 1910 ägdes gården av handlanden Konrad Sundman. Där bodde lärarinnan Aina Holmström (f.1868) och drängen Anton Pihlaja (f.1875) hustrun Hilma (f.1880) och fyra barn. Där bodde också byggmästaren Matts Eklund (f.1849) och hustrun Alexander (f.1854) med sonen Karl (f.1884) och två mindre döttrar. Därtill bodde där arbetaren Mickel Huhtaniemi (f.1855) och hustrun Fiina (f.1858), dottern Ida (f.1882) och sonen Viktor (f.1888).
År 1914 ägdes gården av handlanden Konrad Sundman, där bodde fru Alexandra Renfors (f.1825) och gårdskarlen Anton Pihlaja (f.1875) med hustrun Hilma (f.1880) och sex mindre barn. Där bodde också änkefrun Adelina Sundqvist (f.1852) och en Helga Herman. Lärarinnan Helmi Vegelius (f.1893) bodde också i gården.
År 1920 ägdes gården av Konrad Sundman med sonen Frej. Konrad hade nu flyttat till sin gård på Strandgatan 39, eftersom han år 1917 hade sålt den Wendelinska gården vid torget åt Nordiska Aktiebanken. De hade många anställda som bodde i gården, bland annat Maria Nyholm (f.1869), Saima Henberg (f.1896), Mili Björs (f.1900) och Ida Ahlberg. Butiksföreståndaren Karl Rintala (f.1880) bodde också i gården. Därtill bodde hushållsföreståndarinnan Fanny Lindstedt (f.1857) på hyra, liksom kontoristen Anna Bäckström (f.1896).
Ännu 1930 så ägde Konrad Sundman denna gård på Strandgatan 39 eller Skolgatan 4 men efter hans död, så övertogs den av sonen Frej Sundman. Denne bedrev ingen handel utan hyrde ut den till andra affärsidkare. Frej hade utbildat sig till tandläkare och var verksam i Sverige. Bland annat mejeristen Birger Lundqvist öppnade i november 1931 en mjölkbutik i Sundmans gård och i augusti 1932 öppnade J. M. Suominen är läderfabriks affär i affärutrymmen. Under de dagar då det ordnades marknader i staden brukade det ofta hyras ut åt kringresande affärsmän.
År 1940, den 2 juli sålde Frej Sundman hela gården på Strandgatan 39 åt vicekonsul Ivar Ehrström för 210 000 mark. Den bestod av bostadshuset med tre olika stora bostadslägenheter och affärsutrymmet av tegel bestående av 2 rum, med därtill hörande lager och magasin. Konsul Ehrström var född år 1895 i Amerika och gifte sig år 1926 med Gunhild Amalia Collin (f.1899 i Ekenäs).
År 1945 den 31 januari sålde Ivar Ehrströms änka, konsulinnan Gunhild Amalia Ehrström och hennes minderåriga barn gården åt kötthandlanden Einar och Hilda Högback för 375 000 mark. Einar, som var född 1895 var son till Karl Högback och i december 1917 gifte han sig med Hilda Sjuls (1899-1946) och år 1925 fick de sonen Rainer.
År 1946, den 5 juli avled Hilda Högback och vid arvsskiftet följande år den 2 juli fick sonen Rainer halva gården i arv och på samma gång köpte han den andra halvan av sin far, änklingen Einar för 100 000 mark.
På sommaren 1946 lät Rainer Högback några lokala byggare riva drängstugan och en gammal uthusbyggnad på innergården. Byggnadsarbetarna påträffade då en myntgömma på närmare 40 kg och om du vill läsa mera om vad som sedan hände med denna skatt, så skall du klicka HÄR!
I oktober 1947 öppnade Einar Högback och sonen Rainer en köttaffär i Sundmans affärshus. De hade redan då varit verksamma i 30 år på olika ställen i staden.
År 1967, den 20 december utbröt en brand i kontoret i Högbacks gård. Det låg i träbyggnadens södra ända och elden spred sig därifrån till lagret och till vindsutrymmena. Så gott som hela träbyggnaden rök- och vattenskadades. Affärsbiträdet Gunnel Norrback fick sin oförsäkrade lösegendom svårt skadat och likadant gick det för hyresgästen Egil Tuominen. Branden hade fått sin början från en oljekamin i kontoret. Tack vare brandförsäkringar kunde byggnaden återställas i ursprungligt skick och den byggdes till med en andra våning, så att gården då fick det utseende som den fortfarande har.
Högbacks bedrev livsmedelshandel ända till februari 1970, då de sålde affären, som till dess hörde till Kesko-kedjan åt affärsmannen Kurt Björklund. Högbacks hade redan då en fullständig köttaffär i källarvåningen i hotellhuset, som de fortsatte med i något år. Casino-Baren däremot överlät de åt Kurt Björklund på samma gång som affären. Björklund handlade på Strandgatan 39 till april 1972, då han öppnade en ny affär i Nygrens affärshus på adressen Sjögatan 4, nuvarande Selleri.
I mars 1973 öppnade det nya bolaget Auto-Bonus Ab en specialaffär för bilreservdelar på Strandgatan 39. Bakom bolaget låg affärsmännen Pasi Jylli och Gustaf Carlson. De flyttade sedan affären till större utrymmen i Hämäläinens affärshus på Östra sidan, därifrån den sedan flyttade till sin nuvarande plats på Kvarnbacken i Kri-Mos gamla utrymmen.
Efter det här har ett stort antal affärer för längre eller kortare tid varit inrymda i tegelhuset på nummer 39.
