Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar.
Gårdens historia.
Första delen av gården byggdes år 1756 av Johan Parman (1717-1808), som var född i Sverige och han var son till skomakaren Johan Parman (1673-1744). Enligt de gamla försökringsbreven skulle den första delen vara byggd år 1768. I Sverige träffade han Maria Benedictus (1735-1790) som tillsammans med sin familj hade varit i Sverige i landsflykt sedan Lilla ofreden 1742-1744. Maria var dotter till guldsmeden Johan Jacob Benedictus och de hade varit bosatta i Fredrikshamn men efter Lilla ofredens slut kunde de inte återvända dit, eftersom en stor av området i sydöstra Finland överläts åt Ryssland. Därför bosatte de sig i Kristinestad i Österbotten år 1746. Johan Parman flyttade till Kristinestad år 1750 och år 1755 gifte han sig med Maria Benedictus. Efter guldsmed Benedictus död år 1755 övertogs tomten och den gamla byggnaden av Johan och Maria Parman och de fick sönerna Erik Magnus (1769-1813) och Carl Petter (1772-1810).
Under den ryska invasionen 1808 greps Erik Magnus Parman i Kristinestad, eftersom ryssarna misstänkte att denne hade något samröre med den flyende armén eller med den svenska flottan utanför staden. Erik Magnus fördes till Lappfjärd som fånge och han behandlades dör mycket illa. Han tvingades till ett gatlopp, piskades och skadades så svårt att han efter en tid avled år 1813. Gården i Kristinestad skövlades mycket illa av ryssarna och de förde bort allt av värde. På grund av den ryska invasionen i landet år 1808-1809, så flydde den skadade Erik Magnus Parman till Sverige och då tog den ryska greven Orlow-Denisow gården i besittning. En tid efter att de ryska trupperna hade dragit sig tillbaka 1809 fick gården ny ägare, då rådmannen Nils Holmström tog över.
År 1815 fick rådmannen Nils Holmström (1770-1824) lagfart på den bebyggda ”Parmanska tomten 41”, som sedan i den nya stadsplanen fick numret 23. Han var första gången gift med Magdalena Hannelius (1777-1809) och hade med henne 4 barn men endast barnen Nils Gustaf (1802-1828) och Erik Anders (1807-1841) levde till vuxen ålder. Efter hustrun död gift Nils Holmström om sig med Maria Rebecka Brunström (1788-1866) och han fick med henne barnen Lisa Rebecka (1812-1840), Christina Sofia (1813-1848) och Petter Johan (1818-1851).
År 1819 byggde rådmannen Nils Holmström till gården i den södra ändan och den fick då den längd som den fortfarande har.
År 1824 avled rådmannen Nils Holmström och hälften av gården övertogs av änkan och 1/10 del var av de 5 barnen. År 1825, den 21 mars sålde de två barnen från första giftet sina andelar av arvet i gården nr 41 åt sin styvmor Maria Rebecka, som efter det ägde 7/10 delar av gården.
År 1830 ägdes tomten och gården 23 av rådmans- och handelsmansänkan Maria Rebecka Holmström och döttrarna Elisabeth Rebecka och Christina Sofia. Maria Rebecka var född Brunström i Kristinestad år 1788 och hon hade varit gift med rådmannen Nils Holmström (1770-1824). I deras gård bodde bokhållaren och blivande mågen Johan Holstius och pigor och drängar. I gården bodde också handelsman Erik Anders Holmström (1807-1841).
År 1835 ägdes tomten nr 23 av rådmansänkan Maria Rebecka Holmström. Johan Holstius bodde där nu med hustrun Christina Sofia, som alltså var dotter till änkan Holmström. Christina var född i staden 1813 och hon dog i april 1848. Johan Holstius var född i Vasa 1805 och han dog i Kristinestad 1852. Johan och Christina fick många kända barn och det är efter dessa som Glassbarshuset hade fått sitt tidigare namn.
År 1837, den 2 juni gjorde rådmansänkan Maria Rebecka Holmström en bytesaffär med handlanden Carl Johan Parman. Denne hade dagen innan köpt gården och tomten nr 158 i nuvarande Rådhuspark av sin mor Eva Parman för 2 000 rubel silver. Änkan Holmström och alla de andra sterbhusdelägarna bytte då gårdar med Parman. Holmströms gård var värderad till 6 800 rubel och Carl Johan betalade mellanskillnaden åt änkan Holmström. Carl Johan Parman var född i staden 1808 och han var son till Carl Petter Parman (1772-1810) och Eva Maria (född Dahl 1774-1852). Carl Johan Parman var gift med Elisabeth Lacke (1809-1870), som var född i Brahestad. Där bodde en bokhållare och flera drängar och pigor. Handelsmansänkan Eva Parman, alltså Carl Johans mor är också skriven där, liksom borgmästaren Petter Rosendahl. Det var alltså Carl Johan Parmans farfar Johan Parman som år 1768 byggde den första delen av gården.
År 1842 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth. Bokhållaren Johan Fontell och betjänten Anders, två drängar och tre pigor. Änkefrun Eva Parman bodde också i gården.
År 1844 ägdes tomten och gården 23 av Carl Johan Parman och Elisabeth, som dessvärre gjorde konkurs under sommaren. I Parmans gård bodde då två drängar och tre pigor. I gården bodde också medicine doktorn och Stads Läkaren Fredric Kepplerus.
År 1844, den 2 augusti såldes Parmans gård på konkursauktion och högsta, godkända budet gavs av konsul Simon Anders Wendelin, som bjöd 1950 rubel silver. Han betalade inropet följande dag till auktionskammaren och köpebrevet skrevs samma dag och han fick lagfart samma år.
År 1845, den 2 februari sålde och avstod konsul Simon Anders Wendelin gården på grund av Parmans barns bördsrätt åt tidigare ägaren Carl Johan Parman och barnen Sofia, Emma, Selina och Rosa. Köpeskillingen var 2 000 rubel silver och dessa pengar lånade Parman av ”Ecklesiatisk statens Enke- och Pupills kassa”, med en ränta på 5 %.
År 1850 ägdes tomten och gården 23 igen av handlanden Carl Johan Parman och Elisabeth, på grund av ett så kallat ”bakarv” då flera av deras barn hade avlidit. De bodde med drängen Josef och pigorna Maria, Maria och Gerda. Om du vill läsa mera om en av Carl Johans söner, nämligen Vilho Parman, så skall du klicka HÄR!
År 1851 gjorde Carl Johan Parman konkurs igen, på anhållan av C. E. Carlström och Carl Wilhelm Krepelin. Gården såldes på offentlig exekutiv auktion den 24 april och handlanden Karl Erik Lundman (1823-1863) gav det högsta och godkända budet på 3 400 rubel silver. Pengarna lånade Lundman av länsmannen Gustaf Starcke. Parman själv flyttade med sin familj till Norrstan, till tomt nr 182 på Strandgatan 12, för att sedan år 1858 köpa gården på Östra Långgatan 28, den som senare kallades ”Torpet”.
År 1855 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl Erik Lundman. Där bodde också hans mor, borgareänkan Lisa Beata (1799-1868), Rebecka syster, Karl Enholm och betjänt Sofia. Där bodde också stadsläkaren Gustaf Forstén och hans hushållerska Lisette Svalskulla. Där bodde också Aurora Olin (1837-1897), som år 1864 gifte sig med Petter Henrik Båge (1836-1880).
År 1859, den 14 januari inträffade den största branden i stadens historia, som ödelade mer är ett helt kvarter i stadens centrum. Branden förstörde alla gårdsbyggnader på tomten men själva huvudbyggnaden kunde räddas. Den gamla uthusbyggnaden som fortfarande står kvar är alltså byggd efter år 1859. I gården bodde då ägaren Lundman med sin mor. Där bodde också bokhållarna Erik och Henrik och de två pigorna. På hyra bodde också häradshövding H. G. Aminoff med hustrun Ebba och deras tre döttrar. Johan Grönholm och Axel Brunberg, som var tingsbiträden bodde också i gården tillsammans med deras två pigor.
År 1860 ägdes tomten och gården 23 av handlanden Karl. E. Lundman, som bodde tillsammans med sin mor Elisabeth. Hos dem bodde också bokhållarna Erik och Henrik, och pigorna Josefina och Mina. Runt 1862 bodde där också handelsbetjänten Johan August Åman (f. i Tammerfors år 1837, hitflyttad 1859).
År 1863 avled handlanden Karl Erik Lundman och gården övertogs av hans enda arvinge, hans mor Elisabeth Beata Lundman.
År 1863, den 11 maj sålde Elisabeth Beata Lundman gården på Strandgatan 55 åt Henrik Adolf Engberg för 2 800 rubel silver. Det var ju denne Engberg, som hade ägt den gård på Östra Långgatan, där stadsbranden år 1859 fick sin början. Engberg byggde då den byggnad, bestående av förstuga, bagarstuga och 2 kammare längs den södra rån nära huvudbyggnaden och som sedan flyttades till Carlsro museiområde.
År 1865 ägdes tomten och gården av handlanden Engberg med hustrun Mina och de hade två pigor. Där bodde också stadsfiskalen G. A. Eklöf tillsammans med hustrun Karolina och pigan Josefina. Också borgareänkan Lisa Beata Lundman bodde i gården med pigan Lovisa.
År 1865 gjorde handlande Engberg konkurs och gården såldes då på offentligt, exekutiv auktion den 14 februari. Den var utlyst i stadens kyrka, kungjord i Finlands Allmänna Tidning och genom utringning i gathörnen. Högsta godkända budet gav garvareänkan Margaretha Helena Renfors som bjöd 10 000 mark. Vid samma auktion köpte änkan Renfors också Engbergs nedbrunna tomter 102, ½103 och en del av nr 107 på Västra Långgatan 53 för 785 mark.
År 1868 den 20 januari sålde garvareänkan Renfors gården på tomt 23 för 8 000 mark åt handlanden Abraham H. Demesör och hustrun Maria. Demesör finansierade affären med en skuldsedel på 8 000 mark med 6 % ränta åt säljaren Renfors och denna skulle betalas i sin helhet inom fem år. Demesör byggde år 1868 ett magasin längs med Parmanska gatan, alltså det som fortfarande står kvar. Följande år byggde han den långa uthusbyggnaden längs med södra rån mot Östra Långgatan.
År 1871 hade handlande Abraham Demesör gått i konkurs och tomten med alla 4 byggnader såldes på konkursauktion den 2 oktober. Högsta och godkända budet på 8 000 finska silver mynt gavs av tidigare ägaren garvareänkan Margareta Helena Renfors, som bodde i Björneborg.
År 1873 ägdes gården av garvareänkan Renfors, som själv bodde i Björneborg. På hyra bodde tidigare ägaren, handlanden Abraham Demesör med hustrun Maria, handlanden H. A. Engberg med hustrun Maria och snickaren Anders Ekblom och hans hustru hette också Maria. Skepparen Herman Svanström bodde på hyra med hustrun Kristina och det gjorde också brandvakten Karl Siiroo och målareänkan Johanna Lind.
År 1875, den 12 juli sålde garvareänkan Margaretha Helena Renfors i Björneborg tomten med alla byggnader åt den tidigare ägaren, handlanden Henrik Adolf Engberg för 10 000 mark finskt mynt. På hyra bodde handlanden Törnroth och skolläraren Karl Corell med hustrun Amanda.
År 1876, den 18 februari sålde handlanden Engberg tomten nr 23 med alla byggnader åt bagarmästaren Edvard Ekholm (1846-1879) för 10 500 mark finskt mynt. Engberg tog åt sig rätten att under 2 års tid gratis få använda sin handelsbod i nedre våningen, 2 skafferier i norra förstugan, del i köket, källaren under karaktärsbyggnaden, 2 magasin och ett vedlider, hälften av trädgården, drängstuga med kammare, ett vagnslider, fähus och foderlada, ett stall för en häst och så skulle han samfällt få använda hälften av bagarstugan. Edvard Ekholm var född i Kaskö men flyttade till staden då han gifte sig med Emma Nyström (f.1844).
År 1879, den 4 juni avled bagarmästaren Edvard Ekholm och gården övertog av änkan Emilia, som kallades Emma.
År 1880 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Ekholm (f.1844), boende svärmor Charlotte Ekholm (f. Österholm 1812).
År 1881 gifte Emma om sig med bagaren Jakob Nordgren (f. i Ylistaro1851-1884) och de fick 2 söner.
År 1884 avled bagaren Jakob Nordgren och gården övertogs igen av änkan Emma Nordgren och hennes minderåriga dotter.
År 1885 ägdes tomten och gården av bagareänkan Emma Nordgren och hennes dotter Amanda (f.1867) från förra giftet. Lärlingen Vilhelm Karlsson (f.1854) bodde i gården, liksom Vilhelm Mattila (f.1867) och försäljerskan Anna Lindqvist (f.1859). Stadsfiskalen G. A. Eklöf (f.1833) bodde där tillsammans med hustrun Karolina (f.1831). Handlandeänkan Ida Törnroth (f.1834) bodde i gården med pigan Sofia (f.1860). Arbetskarlen Frans Granlund (f.1844) bodde med sin Gustafva (f.1843) och skeppareänkan Aurora Dahlberg (f.1824) bodde ensam i gården.
År 1890 ägdes tomten 23 av bagareänkan Emma Nordgren och dottern Amanda.
År 1893, den 16 september avled bagareänkan Emma Nordgren och gården övertogs av hennes barn, så att dottern Bertha Emilia Nordgren fick 1/2, sonen Karl Johan Ekholm 1/6, dottern Selina Lovisa 1/6 och dottern Amanda Charlotta 1/6. Den 29 januari 1894 sålde Bertha Emilia sin halva gård åt en bagare Mellberg från Björneborg. Systern Amanda Charlotta gillade inte försäljningen och med hänvisning till sitt ”vidareboende” krävde hon att få inlösa bagare Mellbergs gårdshalva, något som rådhusrätten godkände 28 maj 1894. Amanda Charlotta ägde efter detta 2/3 av gården och hennes två syskon 1/6 var.
År 1894, den 30 juni sålde de tre delägarna Amanda Charlotta, Karl Johan och Selina Lovisa den bebyggda tomten 23 för 15 000 mark åt bagarmästaren Karl Johan Rosengren (f.1872 i Närpes, flyttade till staden 1893). Karl Johan var gift med Alma Hedengren (1866-1925), som var född i staden.
År 1896 ägdes gården av bagarmästaren Rosengren, som bodde där med hustrun Alma. Hos dem bodde också lärlingarna O. Talvitie (f.1878), Tervola (f.1876) och Järvimäki (f.1878). På hyra bodde handlanden Ida Törnroth (f.1834) med biträdet Maria Hermans (f.1867) och pigan Elin Klockars (f.1843). På hyra bodde också fröken Celina Holmudd (f.1843) med en fosterdotter, fröken Selma Tötterman (f.1838) med systerdottern Maria Feodoroff (f.1876) och änkan Mathilda Snickars (f.1854).
År 1898, den 22 juli sålde bagarmästaren Karl Johan och Alma Rosengren den bebyggda tomten nr 23 för 25 000 mark åt maskinhandlanden Gustaf Vuori (f.1857) och agenten Nikolai Rinne. Karl Johan och Alma flyttade då till guldsmed Kuusinens gård på Östra Långgatan 46. Bagaren Karl Johan dödförklarades år 1909 och änkan Alma köpte då den södra gården på Strandgatan 31, där hon bodde så länge hon levde. Karl Johan hade två döttrar som levde till vuxen ålder, nämligen Gurli som gifte sig med guldsmeden Evert Hellman och Julia Sofia, som gifte sig med bagaren Salminen och år 1923 flyttade till Raumo.
År 1898, i oktober flyttade Kansallis Kirjapaino sitt tryckeri och sitt kontor från Kansallisseuras gård på Strandgatan 22 till Gustaf Vuoris gård på Strandgatan 55. De gav ju bland annat ut tidningen Suupohjan Kaiku, som började ges ut i början av det året. I januari 1899 flyttade Kansallis Kirjapaino sitt kontor till Haaronens gård invid Salutorget, alltså den gård som sedan blev Frans Henriksons gård. Tryckeriet blev dock kvar i Vuoris gård ända till november 1899 då tryckeriet flyttades till bleckslagare Samperis gård på Västra Långgatan 15, nuvarande Suupohjan Sanomats hus.
År 1899, den 23 maj sålde agenten Nikolai Rinne sin halva av gården åt handlanden Gustaf Vuori och hans hustru Wilhelmina (f.1857), så att denne då ägde hela gården. På hyra bodde Selma Tötterman med sin systerdotter, handlande Anna Wiik (f.1862) som bodde med sin mor Anna (f.1822). Tryckaren J. H. Vartiainen bodde också i gården.
År 1900 gjorde handlanden Gustaf Vuori konkurs och gården såldes på offentlig auktion den 27 april. Auktionen kungjordes i stadens kyrka och genom utringning i gathörnen. Det högsta godkända budet gavs av kontoristen och handlanden Wilhelm Martens, som genom ett ombud bjöd 22 800 finska mark. Enligt uppgift så skulle gården ha blivit brandskadad i den södra ändan år 1901 men att den blev reparerad och förbättrad med ny brädfodring samma år.
År 1902 ägdes gården av handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861) och hustrun Hulda 1862 med 5 barn och svärmor Sofia Henriksson (1834). (Om du vill läsa mera om Wilhelm Martens släkt, så skall du klicka HÄR). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Handlanden Anna Viik (f.1862) bodde där tillsammans med sin mor, som också hette Anna (f.1822). Anna Wiik hade en affär i gården, som hon år 1903 flyttade till Hugo Sjöbloms gård vid Östra Långgatan 46 vid torget. Sömmerskan Vilhelmina Äppel (f.1878) bodde på hyra, liksom målarmästaren Evert Nyfors (f.1872) och hans hustru Vilhelmina (f.1866). Bagaren Frans Vikbäck (f.1878) bodde i gården med hustrun Hilda (f.1878) med 2 gesäller och en lärling och han hade också sitt bageri och affär i gården.
År 1902 i november så var det nära att bagarstugan skulle ha förstörts i en brand men brandkåren var snabbt på plats och lyckats släcka branden. Det var genom en spricka i muren, som gnistor hade antänt fyllningen på mellanbottnen. Byggnaden var försäkrad i Städernas allmänna brandstodsbolag och skadorna uppskattades till 200 mark.
År 1904 ägdes gården av handlanden Matts Wilhelm Martens (f.1861), Hulda 1862, Vera 1888, Ossian 1890, svärmor Sofia Henriksson (f.1834). I gården bodde också arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää med 3 barn. Redaktören Iivari Partanen (f.1873) bodde här liksom tryckeriägaren Kaarle Paasonen (f.1873) med sin hustru Helmi (f.1881). Folkskolläraren Otto Hannus (f.1871) bodde här, liksom bagaren Frans Vikbäck (f.1878) och hustrun Hilda (f.1878) med sina två barn. Bagargesällen Ferdinand Hermansson bodde här, liksom kontoristen Oskar Sundman (f.1862) och hustrun Lea (f.1878).
I juni 1907 överlät handlanden Elin Brandt en del av sitt lager av skor från sin affär i torghörnet åt handlanden Elin Boije, som öppnade affär i Martens gård. Boije öppnade affären i det utrymme som modehandlaren Anna Storm innehade tills hon flyttade från orten i början på 1907. Elin Boije avslutade sin affär i maj 1913.
År 1910 avled Wilhelm Martens för egen hand i samband med Alfred Carlströms konkurs. Gården övertogs då av handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) som bodde med barnen student Vera (f.1888), handelsbiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och två mindre söner. Huldas man Vilhelm dog år 1910 i samband med Alfred Carlströms konkurs. Flera familjer bodde på hyra i gården:
-Vilhelms svärmor, sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde i gården med en dotter.
-Arbetareänkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde här med barnen Frans (f.1886) och Olga (f.1894).
-Bagargesällen Sylvester Kivistö (f.1885) bodde ensam här medan bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde tillsammans med sin mor, änkan Sofia Vidbom (f.1830).
-Modehandlaren Elin Boije (f.1876) bodde här med sin syster Edith Boije (f.1886).
-Tullvaktmästaren Johan Otto Johansson (f.1879) bodde här med hustrun Julia (f.1894) och två mindre barn.
-Sjuksköterskan Johanna Boije (f.1873) bodde på hyra i något rum.
Också bagaren Frans Vilhelm Wikbäck (f.1878) bodde här med hustrun Hilda (f.1878) och de tre barnen. Wikbäck gjorde konkurs sommaren 1912 och han dömdes också för oegentligheter i sin bagerirörelse. Bagaren Otto Kyyny, som hade bageri i Fremdelings gård inrättade då ett annat bageri i Wikbäcks tidigare utrymmen i Martens gård.
År 1913 i maj stängde Elin Boije sin affär men redan efter någon vecka, den 1 juni öppnade C. T. N. Sandman från Vasa en affär i Boijes före detta utrymme. Han hade anlitat paret Hilding och Ida Olsson att sköta om affären, som verkade att vara välförsedd med kläder, tyger och sytillbehör. Från juni 1913 flyttade också H. C. Olsson sin raksalong till fru Martens gård och hade samma ingång som Sandmans affär. År 1915 hamnade Sandman på obestånd och tvingades först stänga den andra affären i Vasa och sedan samma år gjorde han konkurs. Bara någon vecka efter konkursen övertogs affären av föreståndaren Hilding Olsson, som fortsatte att driva den under eget namn.
År 1914 och ännu i början av år 1916 ägdes gården av handlandeänkan Hulda Martens (f.1862) och barnen student Vera (f.1888), handlandebiträdet Ossian (f.1890), Vivi (f.1892) och Kurt (f.1897). Huldas mor sjömansänkan Sofia Henriksson (f.1834) bodde också här.
-bagareänkan Ida Vikbäck (f.1855) bodde här.
-fröken Edith Boije (f.1886) bodde här.
-handelsföreståndaren Juha Suomalainen (f.1879) bodde här med 3 barn och hushållerskan Aira Turja (f.1888).
-telegrafisten Väinö Mannström (f.1888) bodde med sin hustru .
-Änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde med sin dotter Olga (f.1894) som var sinnesrubbad.
-klädeshandlaren Vilhelmina Lahtonen (f.1870) bodde ensam.
-barberaren Hilding Olsson (född 1880 i Helsingborg-död 1940 i Vasa) bodde här och han var svensk medborgare. Han bodde med hustrun Ida (f. Berg 1887) och svägerskan Laura Berg (f.1895). I november 1916 sålde Hilding Olsson sitt lager av ”manufaktur- och galanterivaror” åt en handlande Sjödin i Björneborg. I mars 1917 sålde barberaren Olsson sin raksalong åt Albert Rosenqvist, som hade flyttat från Helsingfors med hustrun Rosa. Efter försäljningen flyttade Hilding och Ida till Vasa.
År 1916, den 7 oktober sålde änkan Hulda Martens gården för 50 000 mark åt handlanden, fröken Alfhild Castrén (f.1869), en relativt stor summa den tiden. (Om du vill läsa mera om Alfhild och hennes släkt, så skall du klicka HÄR). Säljaren änkan Hulda Martens flyttade då med sina barn till Västra Långgatan 5, som ligger nedanför norra Kvarnberget .
År 1920 ägdes gården av handlande Alfhild Castrén, som bodde med sin piga och i gården bedrev hon handel i Oravais-butiken. Boende i gården på hyra var bland annat:
-änkan Anna Kajsa Mäenpää (f.1857) bodde där med sin sjuka dotter Olga (f.1893).
-fröken Amanda Tapio (f.1864) bodde ensam.
-änkefrun Leontine Holmudd (f.1842) bodde också ensam.
-förmannen Henry Nummelin (f.1888) bodde i gården med hustrun Anna (f.1895).
År 1926 efter Alfhilds död, så övertog syskonen, fröken Amanda Castrén, Maria Castrén och byggmästaren Bernhard Castrén gården. Amanda innehade Oravais-butiken ända till 1941, då hon drog sig tillbaka till sin sommarstuga i Oravais. Hon dog år 1950 i sviterna efter en olycka hon råkade ut för under ett besök i Kristinestad.
Efter 1941 sköttes gården av Alfhilds släkting Carl Castrén, som var född i Munsala år 1880 och var gift med Vivi Margit Häggblom från Nykarleby. De hade barnen Doris Maria (f.1927), Ella Margareta (f.1930) och Carl Erik (f.1932).
År 1944 fick systrarna Amanda Castrén och Maria Castrén gemensam lagfart på gården, eftersom systern Alfhild hade avlidit 10.6.1926 och brodern Bernhard 12.10.1943. I augusti 1946 öppnade Edit Bodman en bagerirörelse i det tidigare Hembageriets utrymmen och hon utlovade gott rågbröd.
År 1950, den 10 mars avled Amanda Castrén och hennes del av gården övertogs då av systern, före detta lektorn Maria Castrén från Nykarleby, som från tidigare ägde den andra halvan. År 1953 fick Maria lagfart på hela gården på Strandgatan 55.
År 1951, den 31 maj hyrde Alfhild Castréns sterbhus ut den övre våningen till staden, för att användas som barndaghem. Årshyran utgjorde 10 000 mark och kontraktet gjorden på 5 års tid. Barnträdgården var verksam här ända tills den nya byggdes på 1960-talet ovanför sportplanen. Vävskolan hade tidigare varit inrymt i samma lokal men de flyttade nu till egen gård på Strandgatan 18.
År 1960, den 22 oktober donerade den före detta lektorn Maria Castrén gården åt Föreningen Svenska Folkskolans vänner i Helsingfors. Avkastningen av gården skall användas i en fond, som bland annat skulle ge ett årligt bidrag åt komponisten Erik Bergman. År 1963 i mars flyttade Lindedahl sin textil- och sportaffär från Svenska gården, som skulle rivas till före detta Oravaisbutikens lokal.
År 1966, i oktober flyttade ”Saga Perjus Modeaffär” sin affär från gatubyggnaden bakom Stadshotellet till före detta Oravais-butiken. KOP som var ägare till Stadshotellbyggnaden hade för avsikt att riva den och därför sades alla hyresgäster upp. Saga Perjus annonserade att hennes affär ligger ”150 damsteg från torget”.
År 1970 hyrdes en del utrymmen i gården av Pohjolan Voimas byggnadsarbetare, som höll på att uppföra reservkraftverket. I slutet av juli, då de skulle tillreda mat exploderade deras spritkök och förorsakade en mindre brand, som brandkårens snabbt släckte.
År 1976, den 29 januari sålde Föreningen Svenska folkskolans vänner gården åt byggmästare Th. Nygren för 125 000 mark. Föreningen hade på ett möte den 20 beslutat att gården skall säljas och de gav fullmakt åt bankdirektör Ingmar Nygård att genomföra försäljningen.
I slutet av 1970-talet sålde byggmästare Nygren gården åt Kristinestads finska församling. Då församlingen köpte den Castrénska gården av Th. Nygren så beslöt de om en större renovering som skulle kosta runt 2,5 miljoner mark. Byggtjänst Kurt Westerlund valdes till huvudentreprenör, Antin Sähkö skulle göra elarbetena och Leppäranta från Bötom skulle göra luftkonditioneringen och ett företag från Teuva skulle sköta VVS-delen. Renoveringen gjordes i början av 1980-talet. Sedan dess har församlingen använt gården som församlingshem.
Foton och urklipp
En av de vackraste stadsgårdarna i Kristinestad och vackert beläget ovanför Packhustorget med utsikt över Stadsfjärden. Fotot från sommaren 2019.
