Artikel skriven av historikern K. V. Åkerblom och publicerad i Syd-Österbotten 22 februari 1941. Texten har moderniserats men ingenting väsentligt har utelämnats.
Kristinestads gamla kyrka omtalades nyligen i en artikel i Hbl. Artikelförfattaren upprepade en tidigare ett par gånger uttalad förmodan, att kyrkans byggmästare sannolikt varit densamma, som byggt klockstapeln och vars namn man känner. Han tog stöd av min uppsats från 1928, så jag föranleds nu att ge ett bättre besked i frågan. Man behöver nämligen i detta fall inte röra sig med antaganden. Stadens dombok låter oss veta, vem som har varit kyrkans byggmästare. Jag är dessutom i tillfälle att från andra källor i riksarkivet i Helsingfors lämna närmare upplysningar om honom och om hans släkt.
Första kyrkan.
Den första kyrkan i Kristinestad byggdes 1654 – 59, grunden till den lades den 12 juni 1654. Den blev den 16 juni 1697 förstörd genom en eldsvåda förorsakad av ett blixtnedslag. I Kristinestads historia omtalas att borgerskapet och biskopen i Åbo vid riksdagen 1697 försökte erhålla en kollekt i hela riket för att kunna bygga en ny kyrka, samt något koppar av kronans lager till en större kyrkklocka men att båda ansökningarna avslogs. Det rådde stor hungersnöd i landet vid den tiden, så det gick inte att få hjälp av andra församlingar.
Avslaget nedslog inte modet hos stadens borgare. De försatte sig att likväl så snart som möjligt med egna krafter bygga en ny kyrka. Vid en rådstugudag den 27 mars 1699 upplästes ett brev från kyrkoherden Johan Beckman i Lappfjärd, jämte ett brev från biskop Johan Gezelius d.y. av den 27 januari 1699 ”om denna Stadz Nyia Kyrkias project afrijtning, som är funnen till alla dehlar beqvämlig”.
Sedan funderade man på byggstället men man fram till att den nya kyrkan skall byggas på samma ställe som den nedbrunna. Till kyrkobyggmästare antogs Zachris i Kauhajoki. Man beslöt också vid samma möte att det nu strax skall föras stenar till grunden och det avtalades också om stockar till syllar.
Byggandet av den andra kyrkan.
Stenfoten lades således inte 1698 utan först år 1699. I protokollet från detta möte nämns att man avtalat om kyrkobygget med Zachris Tomasson från Kauhajoki. Det verkar som att han först skulle ha varit arbetsledare, antagligen medan stenfoten lades.
Men följande år antogs en annan byggmästare, för i protokollet från 17 mars 1700 får vi veta mera om kyrkobygget och den nya byggmästaren. När borgmästaren började fråga om kyrkodagsverken och timmermän, så visade det sig att borgerskapet i staden redan har kommit överens med en byggmästare, att denne skulle bygga kyrkan färdigt med korsvirke, yttre och inre tak, samt tornet och predikstolen. För detta arbete skulle byggmästaren erhålla 220 daler kopparmynt.
En mötesdeltagare ifrågasatte bytet av byggmästare och frågade att varifrån skall de pengarna tas och varifrån tas de pengar som skulle ges åt Zachris Tomasson och åt Tomas Hindersson, som troligen var far och son. Flera tycks ha varit missnöjda med att man hade valt en ny byggmästare och lovat så stor lön åt denne.
Under dispyten som handlade om bytet av byggmästare inkallades den nyvalda byggmästaren Gabriel Mårtensson, som var hemma från Saarenpää by i Lappo socken, för att besvara vissa frågor. Denna medgav då att det är överenskommet med honom, att han skall bygga kyrkan för 220 daler kopparmynt. Han skall bygga själva kyrkan, tornet och predikstolen, och han sade att borgerskapet var nöjd med detta. Man antog nu också 40 timmermän för kyrkobygget.
Det blev således Gabriel Mårtensson Saarenpää från Lappo socken, som ledde kyrkobygget. Enligt kyrkans inventariebok blev kyrkan färdig, försedd med brädtak och valv, samma år alltså 1700 och den invigdes av församlingens kyrkoherde Johan Beckman. Byggaren tycktes först till våren ha fått predikstolen färdig. Vid rådstugudagen den 2 maj 1701 föredrogs en skrivelse, där kyrkoherden Beckman på prästerskapets vägnar ville att predikstolen skulle placeras på södersidan i kyrkan. Kyrkvärden Jakob Jakobsson Ryttare motsatte sig detta. Det blev ju senare som Ryttare ville, för dagens predikstol befinner sig på den norra väggen.
I december 1702 rådgjordes om byggande av en ny klockstapel, för den gamla visade sig vara i mycket dåligt skick. Man beslöt nu att den nya klockstapeln skall byggas ovanpå själva kyrkporten. Det var byggmästare Matts Larsson Murick som hade gjort beräkningarna och kommit fram till att klockstapeln mycket väl kan byggas ovanpå kyrkporten. Byggmästare Murick fick i uppdrag att bygga klockstapeln för en ersättning om 70 daler kopparmynt och mot att han själv håller sig med kost.
Kristinestadsborna anlitade alltså inte mindre än tre olika byggmästare för detta kyrkbygge mellan åren 1699 och 1703. Det sägs inte direkt, men vi kan dra den slutsatsen att stadens styresmän inte var nöjda med de först anlitade, Zachris Tomasson från Kauhajoki.
För den skull avtalade de i stället med en bonde från Lappo. Hur väl kände de honom då? Och varför bestämde de sig för en byggmästare från en så avlägsen socken? Jo, det är så att denna bonde var en av de främsta i Lappo socken. Han hade ett stort hemman och han hade varit riksdagsman år 1682, vilket betyder att ombudet från Kristinestad på samma riksdag kände honom väl. Gabriel Saarenpää var också för något kyrkbygge på annat ställe och han hade också byggt väderkvarnar. Vårvintern 1698 nedbrann för honom ”en ny kostelig väderkvarn”, som var värd 70 daler kopparmynt. Det kunde också vara bra taktik av köpmännen i Kristinestad att få förbindelse med bönder i Lappo, kanske man kunde få någon handel med socknen.
I fall köpmännen i Kristinestad hyste dylika förhoppningar genom att anlita en Lappobonde som kyrkobyggmästare, så blev det under den tid han arbetade i staden klart för dem, att de hade missräknat sig. Det visade sig att byggarens son Johan Gabrielsson var stor handelsman och rådman i Vasa. Johan var gift med en dotter till handelsman Erik Fant i Vasa och det var självklart att Johan drog handeln från Lappo till Vasa. Nämnas kan också att kyrkobyggmästarens sonson Erik Holmudd var kapellan i Kvevlax. Han hade tydligen försvenskat namnet Saarenpää till Holmudd och han dog barnlös år 1746.
Sakkunniga stannar med intresse vid Kristinestads gamla kyrka. De konstaterar att den visar ren 1600-tals kyrktyp, trots att den byggdes i början av 1700-talet. Den påminner med sina byggnadsformer intimt till de övriga österbottniska tornkyrkorna från 1600-talet. Här ser vi liksom till exempel hos Vörå kyrka väggarna förstyvnade med stockkistor och där inne finns det bindbjälkar mellan väggarna i två olika riktningar. Kyrkrummet täcks invändigt av ett kantigt trävalv och yttertaket är täckt med spånor. Det var inte heller byggmästaren som bestämde kyrkans form och storlek utan det fanns en fastställd ritning för bottenplan, fasader och konstruktionerna. Därtill skulle byggaren ha kännedom om hur motsvarande delar i andra kyrkor var gjorda. Men även om så skedde, så är kyrkan i Kristinestad ett verk av byggmästaren, bonden och riksdagsmannen Gabriel Mårtensson Saarenpää från Lappo.